tiockaste hedendom warit bekante i Italien genom Göter och Longobarder[1].
8. Räknekonsten war så mycket mer älskad i gamla Sverige som Nordiske Climaten tycks i synnerhet gynna och frambringa Mathematiska hufvuden[2]. Wåre Dalkarlar, som wäl måge räknas til stammen af Svenska folkeslaget, äro ännu i sit arbete så färdige i allehanda uträkningar af tal, mått och wikt, at man deröfver har orsak til förundran. Märkeligt är, at wåre Fäder altid räknat til Tolf med enkla tal[3] och icke uppehållit sig wid Tio eller der begynt de hopsatta Talen, som de Romare och andre; ty då skulle wårt Ellofva hetat Etton och wårt Tolf Tutton, liksom Tretton, Fiorton och de följande äro sammansatte af tal, som man lagt til Tio. Menige man giör ännu åtskillnad mellan et Tusende och et StorTusende, som betyder Tolf-hundrade[4]. Detta Räknings-sätt är ännu i bruk hos Chineserne, som hållas för det skarpkunnigaste Folk i werlden.
- ↑ Venantius Fortunatus supra cit.), som lefde wid pass A. C. 560, skrifver så derom til Flavius, Enodii Bror: L. 7. Epigr. 18. Barbara Fraxineis pingatur Runa tabellis, Quodque Papyrus agit virgula plana valet. d. ä. Barbarerne (de Nordiske eller Göterne) tekna sina RUNOR på bok-spån och en tunn käpp giör då samma gagn som papper.
- ↑ Det är ej sällsynt i Sverige, at finna bland Almoge sådana ämnen, som utan at nånsin hafva lärt eller fådt ringaste grundsatser och blott af medfödt snille, giöra Uhr, stundom blott af trä, och arbeta ut ganska grannlaga saker i Mechaniquen.
- ↑ En tölft (douzaine) är mycket brukeligt i räkning: med trim tylftom arfvä, säger Helsinge-Lagen (c. 14. de Jud. territ.): med tre tölfter pilar.
- ↑ Er. Benz. Coll. Hist. Patr. MS. c. 1. §. 14.
