Den här sidan har korrekturlästs
om hvilka sielfve de gamle Romare wetat säja, at de warit det äldsta slaget af häfdeteknare[1]. Konungarne woro merendels så mohne om denna sina bedrifters odödlighet, at när de skulle hålla något fältslag, satte de sine Skalder hos sig in i Sköldborgen bland tapraste manskapet eller i spetsen af krigshären, der det mäst borde gälla, på det de måtte wara så mycket närmare witnen til alt hvad de i deras qväden skulle afmåla[2]. Öfver sina långa härfärder läto ock Höfdingar författa wisor[3], de förmante sine Söner til at läsa Skaldeqväden, hvaraf de kunde upmuntras til dygd[4] och efter måltids-stunderne eller då de wille wara lustige, läto de gerna siunga för sig[5] om
- ↑ Tacit. de Germ. säger: Scaldorum antiquissimum Annalium genus &c.
- ↑ cfr. O. Sag. p. 195. ap. Verel. ad Herv. p. 178.
- ↑ K. Harald Hardråde i Norige lät skrifva sexton wisor om sin stora härfärd til medelhafvet, Africa, Constantinopel och Svarthafvet (v. Fragm. in Antiq. Bartholini, hvilket han endast giorde efter sine Fäders och forne Konungars exempel. Desse Herrar hafva besinnat, at utom en Homerus är en Achilles snart glömd.
- ↑ Sturleson berättar, at K. Sven i Norige på det sättet förmante sin Son och man har derpå åtskilliga exempel.
- ↑ Efter afton-måltiden gingo två Skalder fram för K. Attila och söngo om hans segrar, säger Priscus. Hist. Goth. p. 51. och Jornandes (Hist. Goth. c. 14. 15.) säger, at Göterne söngo Skalde-qväden om Asarne eller deras Gudar: äfven (c. 4. 5.) at de för sina hufvud-ätter Balder och Amaler söngo wisor om deras Förfäders bedrifter och om Beriks och Filmers utfärd ur Scandien. cfr. E. J. Biörn. præf. ad Ant. Hyp.
