deras eller deras Förfäders berömliga gerningar[1]. Efter Brage, de gamle Göters wältaglighets Gud[2], kallades eljest Skalderne Brager, som är lika med de gamle Gallers och Britanners Barder[3], hvilka liksom Skalderne hos oss höllos i nästa wördnads-steget in til Druiderne eller Drottarne[4]. Om wåre Skalder är märkeligt, at ju äldre de äro, ju klarare äro de och ju lättare kunna de begripas[5].
11. Wåra Scandiska Öjar och Holmar blefvo ej särdeles upbrukade i hedna tiden: Wåre fäder, som alt ifrån gamla Scythiska bygden ej mycket älskade, at dväljas på et ställe[6], woro bättre Herdar, Fiskare och Jägare, än Åkermän[7], så at fastän något stycke land her och der upodlades[8], och med korn eller hafra[9] besåddes, kan jag dock icke räkna Åkerbruket bland deras högsta wettenskaper. Med handtwärk och slögder war det äfven så beskaffadt: Något järn[10] och koppar[11] kunde wäl uptagas och utarbetas til oundgängeligt behof[12] och man kan ej neka, at ju Sverige i sielfva Hedendomen[13] haft sin Bärgslag[14], öfver hvilken
- ↑ cfr. Prisc. Hist. Goth. p. 51. it. Jornand. H. Goth. c. 4. 5. 14. 15.
- ↑ v. supr. c. 5. §. 12.
- ↑ E. J. Biörner. præf ad Ant. Hyperb.
- ↑ Rap. Thor. Hist. d'Anglet. L. 1. p. 10. cfr. Huj. Hist. c. 5 §. 1.
- ↑ Verel. ad Herv. p. 4.
- ↑ v. supr. c. 1. §. 4. c. 3. §. 11.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 26. cfr. Id. c. 15.
- ↑ v. supr. c. 3. §. 9.
- ↑ Plin. Hist. Nat. L. 4. c. 13.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 43.
- ↑ C. Plin. L. 34. c. 1.
- ↑ v. supr. c. 3. §. 10.
- ↑ Loccen. Ant. Sv. G. L. 2. c. 18.
- ↑ Man kunde från Sverige aflåta malm til främmande orter (v. supr. c. 3. §. 10. in not.) i sielfva Hedendomen, då äfven Garpebärgs Heden-grufva begynt brukas. v. L. Benzel. diff. de Re Metall. p. 10. K. Magni Smeks Privilegier för Fahlun A. 1347. säja, at Kopparbärgets gamla Privilegier förkommit, hvilka utan tvifvel warit från Hedenhös: Salbergs och Fahluns grufvors diuphet witna äfven om deras höga ålder.
