minska hälsa och förmögenhet: Man nögde sig med mycket enfaldig Spis, med hafre-bröd, torr fisk, rökt och spekt kött, wildfoglars ägg, som på skiär och holmar nog wankade, sammanlupen miölk[1], smör, ost, willäplen och flera landsens infödda frukter[2], som ej hade stort at säja mot wår tids läckerhet. Drycken war antingen miölk eller tilredd af säd[3] och frukt[4], som öl[5], must och miöd[6], hvilka senare dock endast af de mäktigare brukades. Med all denna tarflighet hade dock de gamle Nordiske mycken matlust, hvartil Climaten tycks warit orsaken, så at de åto styfva mål[7]: De tålte ock helre köld, än törst, så at man äfven skyller dem för öfverflödigt bruk af sine enfaldige drycker[8], hvaraf Germanerne giordt sig en särdeles heder[9]. Matkärilen woro wäl stundom af metaller[10]; men merendels af träd[11], och man drack gemenligen utur stora Horn[12], dem de förmögnare läto beslå med guld och silfver[13]. En gammal Scythisk sed war ock, at giöra dryckes-käril af ryktbare Mäns hufvudskålar[14], som fallit i krig, at dermed hedra deras Minne, hvaraf ordet skål ännu hos oss är lämnadt i samma mening[15].
- ↑ Tacitus (de Germ. c. 23.) säger, at de gamle Germaner åto Lac concretum eller sammanlupen miölk: Commentatoren, som warit Tysk, har tagit detta för Smör, men det är ej annat, än wår Svenska Filbunka, eller ock Tät-miölk, som brukas i Dalarne.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 23. Plin. Hist. Nat. L. 4. c. 13. cfr. Pompon. Mel. L. 3. c. 3.
- ↑ v. supr. c. 3. §. 9. in not.
- ↑ Tacit. L. c.
- ↑ Loccen. Ant. Sv. G. L. 2. c. 22. p. 138.
- ↑ Prisc. Hist. Goth. Fragm. in Eclog. Legat. ap. Loccen. L. c.
- ↑ Tacit. L. c. c. 15.
- ↑ Man brukade mycket i gamla Sverige at dricka Tvemenning, det är, at två personer, stundom man och qvinna, woro om en bägare eller skål, at giöra hvarannan beskied. Det war en Hof-sed om qvällarne. v. Sturl. Yngl. S. c. 41.
- ↑ Tacit. L. c. c. 4. & 22.
- ↑ Loccen. L. c.
- ↑ cfr. Thom. Bartholin. Med. Dan. Diss 7.
- ↑ Plin. H. N. L. 2. c. 27. Sax. Gram. ap. Loccen. L. c.
- ↑ cfr. Sturl. T. 1. Har. Hårf. Sag. c. 15.
- ↑ Strab. L. 7. p. 298. Paul. Warnefr. de Gest. Longob. L. 1. c. 27.
- ↑ cfr. Isidor. orig. L. 20. c. 5.
