och den senare A. 483, tagandes dem til anförare för sine Wäringar[1], i synnerhet fick Thiod-Erik Thidmars son store förmåner[2], som också rådeligast war; ty med honom war ej at skämta. Hans wänskap war deremot af stort wärde, hvilket Zeno nog rönte då Basiliscus jagat honom af Thronen: Theoderik öfwerwan de uproriske på många ställen och återsatte Kejsaren i dess myndighet, hvarföre ock Triumf-hedren i Constantinopel blef honom tildömd och en Stod med hans bild til häst honom uprest midt framför palatset[3]: Zeno förklarade honom äfven för sin Son[4] eller wapn-arfvinge, som en gång borde hämnas hans död och beifra hans rätt, hvilken Götiska Sed[5] nu begynte komma i bruk wid alla hof i Europa[6].
12. Imedlertid war ej alt så jämt mellan Zeno och Theodoerik, som wille hafva riktighet i sin åhrliga betalning: Keysaren måtte inrymma honom en del af Dacien och nedre Mæsien; men til at så mycket bättre slippa en så fahrlig gäst, föreslog han honom, at intaga Italien, som af Herulerne, et annat Nordiskt eller Scandiskt[7] eller rättare Holme-Rugiskt[8] folk från Östersiön[9], war underkufvadt A. 476. Den Stormodige Göten lät sig detta tilbud behaga A. 488[10], med wilkor, at få behålla det landet för sig sjelf, och strax wärkstälte han hvad han beslutit. Hans Göter öfvergufvo med glädie sina fruktbara Pannoniska och
- ↑ Corps Dipl. L. c.
- ↑ Meut. Excerpt. Legat. in Hist. Byz.
- ↑ Le Pere Dan. Hist. de Fr. T. 1. p. 23.
- ↑ Filius honorarius. Denna wapn-adoption lär utan tvifvel hafva skiedt med någon Ceremonie. Theoderik adopterade sedan på det sättet sielf åtskillige Konungar. v. Le Pere Dan. Hist. de France. T. 1. p. 21.
- ↑ v. supr. c. 7. §. 11.
- ↑ cfr. Le Pere Dan. L. c. p. 21.
- ↑ cfr. Sidon. Apollin. L. 8. ep. 9. & Ven. Bed. de Temp. ap. J. Cochl. in Vita Theodor. c. 4. p. m. 31.
- ↑ Herm. Contract. in Chron. ap. Joh. Cochl. L. c. p. 29. & Otto Frisingens. Episc. L. 4. c. 30.
- ↑ J. J. Mascow. Gesch. der Teutsch. L. 6. §. 1.
- ↑ Corps. Dipl. L. c.
