ny Biskop i den afledne Vinedas eller Vnilas ställe[1]. Alarik blef derpå anmodad af den berömde Romerske Fält-Herren Stilicon, en Vandal och Kejsar Honorii Svärfader, at komma honom til bistånd i Italien, och förut på wägen dit, at underkufva alt hvad som hörde Grækiske Kejsaren Arcadius til Westgöten war ej Sen til et sådant anbud: Han bröt up genom Pannonien A. 400.[2] och nalkades småningom sin nya förbunds-broder; men han saknade der den gamla Götiska Redeligheten.
17. Stilicons hemliga upsåt skall hafva warit, at genom Alariks hielp sättia sin Son Eucharius på Romerske thronen: Han wille då ej allena förråda sin Kejsare och måg, utan ock bedraga Alarik och bruka honom ovetandes dertil som et wärktyg: Hans förslager woro ännu ej mognade när Westgötarne kommo in i Italien: antingen han då medlertid tänkte uphöja sina förtienster mot Riket, at dermed lätta sina afsikter, eller at så mycket snarare tvinga sin Bundsförvant til sin wiljas fullbordan, kan man ej weta, men han öfverrumplade Alarik i Ligurien A. 402. och nedlade en hop af hans folk. Skadan war wäl ej större, än at förlikning strax giordes med wilkor, at Alarik skulle fritt få underlägga sig Frankrike och Spanien, hvarföre han ock på god tro bröt up, at gå dit; men han hade med en falsk wän at giöra: knapt war han kommen til Alperne förän Stilicon åter öfverföll honom och giorde på hans Efter-troppar et stort nederlag: den förbittrade Göten wände då tilbaka, jagade Stilicon på flykten, som sedan på Honorii befallning, fick sit straff, underkufvade hela Italien och sköflade Rom, A. 409. så
