Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/368

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

11. Cap.

1.

Innan Oden hade uprört hela Götiska werlden mot Romerska Riket och innan han midt ibland sina stora förslager aflidit i Forn-Sigtuna wid pass A. C. 150, hade han der til Drott och Öfverste Offer-Herre förordnat sin Son[1] Yngue[2], hvilkens Efterkommande äro kallade Ynglingar[3]. Denne hade efter all liknelse skaffat sig detta namn af sin flit och omsorg, at låta uprödia skog och mark; ty Yngue betyder en Äng-rödiare (Upodlare)[4], hvilket namn är i sig sielf likså stort och hederligt som en Segerwinnare; ty den intager Länder på Ädelt

  1. ↑ v. supr. c. 4. §. 19.
  2. ↑ Sched. Arii Polyhist. & Buffæus in not. ad Eund. p. 76. Verel. not. ad Herv. p. 44. cfr. Catal. Reg. in Monum. Er. Benz. p. 68.
  3. ↑ Liksom Merovinger, Capetinger, Carolinger &c. Äldste Danske Konungarne kallades Skioldungar efter Yngues Broder Skiold. Således skildes grenarne af Odens stam genom Sönernes namn.
  4. ↑ Med detta gamla ord Yngua (upodla) är et annat i nära skyldskap, som nu är mer brukeligt, nemligen Ung, Yngling &c. Ynga (förnya) och Yngla (föröka) komma på et ut med Yngva (upodla).
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/368&oldid=426756”