Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/385

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

woro fahrligare: De landstego med en krigshär, hvarmed de ej allena sköflade i Sverige, utan ock upmante landsfolket mot deras Fader, hvilket så lyktades, at den olyckelige Drotten en natt blef innebränd i sit hus[1]. Detta skiedde wid pass A. 340. då Wisbur hade något mer än fyratio åhr[2].

10. Gist och Öder kunde likwäl icke fästa sig på Svenske Thronen: Upsala-Öde tildömdes Domalder, Wisburs Son af andra giftet[3], som ärfde sin Faders krig och war deruti så lyckelig, at han rådde öfver många länder[4]; Han är derföre kallad Jota-Dolge[5], det är Jotnars, Jättars eller Finnars[6] förföljare. De Svenske Drottar hade wäl nu ej så mycket, at giöra med den mäktige Hermanrik, som Holmgårdiska Riket, hvilket utan tvifvel af honom blifvit hårdt ansatt; men så togo de dock på wisst sätt del i det tapra motstånd, som Holmerugerne eller Hunerne giorde, hvilket strax mer skall omtalas. Imedlertid fick Domalder en omsorg af annan art, hvaraf man til den tiden ej sedt prof i Norden: Audæus, Audius, Auden eller Oden[7], en Christen Lärare i Syrien, hade wid pass A. 342. blifvit som en Kättare på Kejsar Constantii befallning drifven i Landsflyktighet up åt Scythiod

  1. Thiodolf. ap. Sturl. Yngl. S. c. 17.
  2. cfr. J. Wild. L. c. p. 127.
  3. Sturl. Yngl. S. c. 18.
  4. Sturl. L. c.
  5. Thiodolf. ap. Sturl. L. c.
  6. Finland kallades fordom Jätteland. v. Peringsch. Ättart. T. 8. &c.
  7. Denne Audæus har hittils i Svenska Historien aldeles warit förtegad; men efter tideräkning, omständigheter och trowärdiga utländska bewis inträffa, så har jag ej hållit för betänkeligt, at införa honom på detta ställe. Epiphanius talar wäl mäst om hans wärk i Stora Sverige; men han säger ock, at han for til innersta Göta-Rike.