hin mikla eller stora Sverige[1]; men som en nitisk Predikare lade han sig der ej ned, utan efter några åhr begaf sig til Scandien och in i Göta-Rike, der han, utan tvifvel med Domalders tillåtelse, begynte lägga grund til Capeller och kloster[2]: Huru detta i en så widskieplig tid kunde uptagas af Scandianerne, som woro så ömse om sin Afgudadyrkan, är lätt at föreställa sig: Til all olycka inträffade nu i tre åhr å rad en stor misswäxt och dyr tid, den de Svenske efter wanligheten skyllade på Öfver-Drotten i Upsala, för det han ej bättre höll Gudarne wid mildt lynne, och äfven förmodeligen på den nya Lära, som Audæus predikade, hvilken ej mindre företog sig, än at kullkasta deras gamla wantro: I börjaden hade de trodt, at denne warit et slags Oden efter deras smak: Men nu höllo de honom för en Bedragare, kallandes honom Mit-Met- eller Mat-Oden[3]: Han måste fly ur Sverige och blef sedan ihiälslagen på Fyen[4]; men med Domalder gick man ordenteligare til wärka: wid slutet af förste hösten, då misswäxten infallit, hade Almogen rusat til Upsala, och låtit anställa et stort Offer af oxar och andra kreatur, at blidka Gudarne: men det hade icke hulpit: Andre hösten hade man offrat menniskior; ty den grymma Seden hade nu warit
- ↑ Hist. Eccl. Magdeb. Cent. 4. c. 6. p. 477.
- ↑ Epiphanius adv. Hæres. L. 3. c. 14. cfr. Hist-Eccl. Magdeb. L. c.
- ↑ Mit-Oden har man uttydt som den medlerste Oden (Odinus medius); men jag ser ingen grund dertil; ty ingen Oden wete wi af efter denne, som utan tvifvel är kallad Meat- eller Mat-Oden, en Mat-liugare, ehuru litet han det förtiente. Någon ändring syns dock efter hans tid hafva blifvit införd i offersättet. cfr. Sax. Gr. H. Dan. L. 1. p. 12. O. Worm. Mon. Dan. L. 1. c. 5. Joh. Magn. L. 1. c. 10.
- ↑ cfr. Brynolf. Svenon. Ep. Scalh. in conj. ad Sax. & Sheringh. de orig. Angl. c. 12. p. 255.
