och dess Broder Ibor, Habor eller Ebbe[1] sållat sig med dem tilsamman, ryckte alle in i Småland eller Möre[2], fastän Asbo-härads Almoge[3] sökte det hindra, och hele svärmen gick derpå wid Calmar til siös[4] wid pass A. C. 370. Första landfästet war på Gottland[5], der desse wandringsmän en tid rastade[6], och det andra på Tyske botnen; wid Elbe-strömmen bodde en lämning af de gamle Seveboar eller Svever[7], som tilförene kommit från Scandien[8], och kallades nu Longobarder[9], hvarefter landskapet Bardingau och hufvudstaden Bardevik behållit namnet[10]: Detta folk war så ädelt och tappert som til antalet ringa[11] och hade wid sine landsmäns Götarnes upbrott ur Tyskland rört sig emot de Romare[12]; men genom denna flyttning ur Scandien fick det nu en ansenlig förstärkning af gamle Släktingar, hvilka äfven antogo Longobardiska namnet, så at hele hopen bröt up, at söka bättre länder och slås med de
- ↑ I Gotländska Krönikan kallas han Ebbe, hos Joh. Magn. Hibbo och Ibbo, hos Paul. Diac. Ibor. Kanskie Ib eller Jacob, om Bibliska namn redan kommit i bruk genom Audius (v. supr. §. 10.). cfr. J. Flor. Flor. Antt. Scan. p. 166. Desse Bröders Moder skall hafva hetat Gunborg. v. Paul. Diac. L. c. c. 1.
- ↑ Paul. Warnefr. L. c. c. 11. cfr. Sv. Bring. Monum. Scanens. P. 1. &. 6. in not. &c.
- ↑ Asboarne kallar Paul. Diac. (L. c. c. 11.) Assapitter. cfr. Sv. Bring. Mon. Scan. P. 1. §. 6. in not.
- ↑ P. Warnefr. L. c. c. 3. Jon. Magn. Synops. Hist. Univ. Wattrang. Theat. Sveo-Goth. p. 55. Messen. T. 1. p. 58. ap. A. Svebil. diss. de Calmar. Ups. 1717.
- ↑ P. Warnefr. L. c. c. 13.
- ↑ Gotländska Krönikan talar nog derom: man har ock ännu en gammal wisa om Longobardernes utfärd til Gotland &c. v. Ar. Hvitfeldt. Hist. Dan. P. 1. p. 15.
- ↑ Strab. Ptolem. Tacit. ap. J. J. Mascow. Gesch. der Teutsch. L. 11. §. 49.
- ↑ v. supr. c. 3. §. 12.
- ↑ Namnet lär wara kommit af wissa långa wapn, Barder eller Bardisaner. v. supr. c. 8. §. 18. in not.
- ↑ Leibn. not. ad Tacit. & Eckard. R. Franc. L. 1. 1. 10.
- ↑ Tacit. de Germ. c. 40.
- ↑ v. supr. c. 10. §. 4.