Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/406

Den här sidan har korrekturlästs

Stridskämpar och man skulle tro, at de ej underlåtit hämna sin Faders död, emedan de som oftast giorde lyckeliga Siö-tåg: At de hållit käckt krigsfolk, kan deraf dömas, at ej allenast en ryktbar Starkotter^[1] åtskilliga gånger fäktat under deras fahna, utan

↑ Detta namn hafva åtskillige brukat och äfven en Kämpe wid pass 370 åhr efter denne: Sådan sed hade de gamle: den ene ryktbare personen fick den andres namn lång tid derefter, at synas Endurboren eller på nytt född, som för detta är berättadt. Om Starkotter Aludräng, Storwärks Son, som war född på Alö wid Alu-Potta i Medelpad (cfr. Tuneld. Geogr. p. 279.), af Rim-Thurse- eller Jätte-släkt, säges, at han haft otta händer, hvilket betydde hans färdighet til at slås, och at han bortröfvat Hergrim Halftrolls Fästemö Ogn Alfa-foster från Jättehem, sedan han slagit Hergrim ihiel (v. Herv. p. 2. &c.): sedan skall han hafva röfvat Alfhild, K. Alfs Doter i Alfhem, när hon beströk Afguda-beläten, och derföre blifvit dräpen af Guden Thor (v. Herv. L. c. & Rolfs Hist. p. 18.). Med Alfhild aflade han Dotren Bögred, som fick Grim på Bolmsö i Småland, Arngrim Reses Son och Arngrim Kempes Fader: Äfven aflade han med henne Storverk, en arg Siöröfvare (v. Hist. Rolf. L. c.). Storverks Son skall denne Stark-Otter warit, som ofvantil omtalas: Han skall hafva haft skiägg, då han warit 12 åhr, och fölgt en Norsk Fylkis-Konung Wikar på siötåg som hans förnämste Höfding och fådt af honom en guldring af 3 marker. Oraklet dömde en gång Wikar til döden för folkets bästa och Stark-Otter hängde up honom, hvarföre han föll i menighetens ogunst: Gudarne Thor och Oden sades då träta om Stark-Otter: den förre förklarade sig emot honom: den senare tog honom i försvar; men han måtte då fly til Sverige, följandes sedan Alrik och Erik Agneskefs Söner i krig (v. Hist. Rolf. p. 38.). Desse Konungars Kämpar giorde ofta narr af Stark-Otter, kallandes honom Jätte-byting; men han teg: Wikars död ångrade honom altid och han giorde hans Grafskrift, den han skar i träd och kallade Wikars balkar. v. Rolfs S. L. c.

[1] Detta namn hafva åtskillige brukat och äfven en Kämpe wid pass 370 åhr efter denne: Sådan sed hade de gamle: den ene ryktbare personen fick den andres namn lång tid derefter, at synas Endurboren eller på nytt född, som för detta är berättadt. Om Starkotter Aludräng, Storwärks Son, som war född på Alö wid Alu-Potta i Medelpad (cfr. Tuneld. Geogr. p. 279.), af Rim-Thurse- eller Jätte-släkt, säges, at han haft otta händer, hvilket betydde hans färdighet til at slås, och at han bortröfvat Hergrim Halftrolls Fästemö Ogn Alfa-foster från Jättehem, sedan han slagit Hergrim ihiel (v. Herv. p. 2. &c.): sedan skall han hafva röfvat Alfhild, K. Alfs Doter i Alfhem, när hon beströk Afguda-beläten, och derföre blifvit dräpen af Guden Thor (v. Herv. L. c. & Rolfs Hist. p. 18.). Med Alfhild aflade han Dotren Bögred, som fick Grim på Bolmsö i Småland, Arngrim Reses Son och Arngrim Kempes Fader: Äfven aflade han med henne Storverk, en arg Siöröfvare (v. Hist. Rolf. L. c.). Storverks Son skall denne Stark-Otter warit, som ofvantil omtalas: Han skall hafva haft skiägg, då han warit 12 åhr, och fölgt en Norsk Fylkis-Konung Wikar på siötåg som hans förnämste Höfding och fådt af honom en guldring af 3 marker. Oraklet dömde en gång Wikar til döden för folkets bästa och Stark-Otter hängde up honom, hvarföre han föll i menighetens ogunst: Gudarne Thor och Oden sades då träta om Stark-Otter: den förre förklarade sig emot honom: den senare tog honom i försvar; men han måtte då fly til Sverige, följandes sedan Alrik och Erik Agneskefs Söner i krig (v. Hist. Rolf. p. 38.). Desse Konungars Kämpar giorde ofta narr af Stark-Otter, kallandes honom Jätte-byting; men han teg: Wikars död ångrade honom altid och han giorde hans Grafskrift, den han skar i träd och kallade Wikars balkar. v. Rolfs S. L. c.

[1]