8. Denne Siö-Konung kom seglandes från Irland, der han sidst härjat, när han fick höra sin Broders död och wille nu anfalla Hugleik oförvarandes: Han skall hafva brukat det krigsgrep, som äfven wid denna tid i Franska Historien finnes[1], at Folket bar stora lösruskor fram för sig, som i dagsbrynen liknade skogen och nalkade sig oförmärkt alt närmer och närmer[2]: Han hade i sin krigshär efter tidsens bruk tolf Slagskämpar och bland dem Stark-Otter den gamle[3], som ännu lefde och utan tvifvel med Svenska Regeringen blifvit missnögd. Hugleik war den tiden som Sveriges Föreståndare i Upsala med en ansenlig krigsmakt, hvaribland woro tvenne namnkunnige Svenske Stridshöfdingar Svipdager och Geigader; men öfverilningen och Hugleiks släta upförande gufvo fienden segren: Svipdager och Geidager blefvo fångne och Hugleik in i sin sköldborg tillika med sine tvenne Söner af Hake ihielslagen[4] wid pass A. 518; Derpå lade Hake en del af landet under sig och satte sit hufvudsäte i Sigtuna på Hugleiks undergång[5]: Han kunde wäl ej til Svensk Öfver-Konung eller Upsala-Ödes laglige besittare blifva antagen, hvilket endast ankom på landsens Fylkis-Konungars och Husfäders fria wahl[6]; men så tyckte han sig dock herigenom wara nog befäst och afskiedade sit krigsfolk, låtandes sine Slagskämpar fara ut i härnad på alla haf.
Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/414
Utseende