Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/414

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

8. Denne Siö-Konung kom seglandes från Irland, der han sidst härjat, när han fick höra sin Broders död och wille nu anfalla Hugleik oförvarandes: Han skall hafva brukat det krigsgrep, som äfven wid denna tid i Franska Historien finnes[1], at Folket bar stora lösruskor fram för sig, som i dagsbrynen liknade skogen och nalkade sig oförmärkt alt närmer och närmer[2]: Han hade i sin krigshär efter tidsens bruk tolf Slagskämpar och bland dem Stark-Otter den gamle[3], som ännu lefde och utan tvifvel med Svenska Regeringen blifvit missnögd. Hugleik war den tiden som Sveriges Föreståndare i Upsala med en ansenlig krigsmakt, hvaribland woro tvenne namnkunnige Svenske Stridshöfdingar Svipdager och Geigader; men öfverilningen och Hugleiks släta upförande gufvo fienden segren: Svipdager och Geidager blefvo fångne och Hugleik in i sin sköldborg tillika med sine tvenne Söner af Hake ihielslagen[4] wid pass A. 518; Derpå lade Hake en del af landet under sig och satte sit hufvudsäte i Sigtuna på Hugleiks undergång[5]: Han kunde wäl ej til Svensk Öfver-Konung eller Upsala-Ödes laglige besittare blifva antagen, hvilket endast ankom på landsens Fylkis-Konungars och Husfäders fria wahl[6]; men så tyckte han sig dock herigenom wara nog befäst och afskiedade sit krigsfolk, låtandes sine Slagskämpar fara ut i härnad på alla haf.

  1. Le P. Dan. Hist. de France. T. 1. p. 249.
  2. And. Spole. Hist. MS.
  3. v. supr. §. 4.
  4. Sturl. Yngl. S. c. 25.
  5. cfr. J. Wild .ad Puffend. c. 8. p. 151.
  6. J. Wild. Præp Hod. P. 1. § 20. it. P. 2. §. 52. cfr. Ejusd. Hist. Pragm. c. 2. §. 35.