Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/420

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ingen säkerhet i Upsala: Der hade en Öst-Anglisk Konung Uffa eller Ubbe nu äfven anlagt sit wälde[1], så at man trodt, at denna ort af honom fådt sit namn[2]; men som han der ej kunnat fästa någon fast fot eller för Svea Konung lagligen blifva erkänd; så kom åter Ane til sin Fäderne-Throns besitning, hvilken dock af mycken jemmer oroades: Hela Europa plågades denna tiden af olyckor och elände: Smittosamma siukdomar, jordbäfningar, liung-eldar och wattufloder förödde både Frankrike och flera orter[3], så at ej underligt war, om Norden ängslades under misswäxt och hunger: Heraf nödgades åter Ane, at anställa et stort blod-offer och ännu ej skona sit eget Barn; men at han låtit slakta så månge Söner, som någre föregifvit, och det endast för at hinna til en hög ålder, det är en tilsats af Skalder och Sagoliud[4]. Efter Ane så ofta blef utestängd från sin Thron, efter han ingen Krigsman war, som hölls för mycket skamligt, efter han öfverlefde sådant elände och dyr tid, som kostade honom hans Söner til Gudarnes blidkande, och

  1. Denne war förste Stiftaren af Est-Angliska Riket i Engeland och dog A. 578. (v. Rap. Thoyr. H. d'Anglet. L. 1. p. 185.): Om denne Siö-Konung af kärlek til rof eller til det stora offret i Upsala, Oden til ähra, från hvilken han räknade sin stam, blifvit ditdragen, kan man ej weta; men namnet lär han ej kunnat gifva åt Upsala, som tycks wara äldre, än hans: Nog har det kunnat wara möjeligt, at Uff-Sala eller Uffes Strand efter honom blifvit nämd, sedan den förut warit bebodd; men personliga namn i dylika mål äro, som för detta sagt är, ej så säkra som de naturliga.
  2. Alberic. Monsch. Fr. Font. ad An. 616. ap. Er. Benz. not. ad Vastov. p. 26.
  3. Le P Dan. Hist. de Fr. T. 1. p. 177.
  4. cfr. J. Wild. ad Puffend. c. 9. p. 162. 163.