efter han tillika blef så gammal, hvilket förmodeligen de Svenske med slika wilkor ej gerna sågo; så sades om honom utan tvifvel på skämt och förakt, at han offrade sina barn för en hög ålder[1]. Han skall hafva giordt någon ny indelning med Landsorterne i Upland, dem han gifvit nya namn, och ärnat skänka dem til Oden eller ewärdeligen lägga dem hans arfvingar til förlust under Afguda-offret[2]; men hvad man om honom säkrast kan säja är det, at han blifvit öfver nittio åhr gammal, då han til krafter och minne så förfallit, at man handterat honom som et spädt Barn[3] och ändteligen satt hans andelöse kropp i en hög wid Upsala[4] wid pass A. 610. Sättet at jorda de döde i högar, hade nu sedan Yngue-Freys tid[5] småningom utwidgat sig och tagit så öfverhand, at man från denna tid mäst kan räkna Bränne-åldrens slut och Hög-åldrens begynnelse.
- ↑ Utan tvifvel har likwäl denne Konung för sin nitiska Afgudadyrkan skull stådt ganska wäl hos Odenske Prästerne, efter han så länge och under så många ändringar blifvit bibehållen wid Thronen: Han hade eljest lätteligen sielf i de svåra tiderne kunnat blifva offrad: Man kan döma, at Afguda-Prästerne haft mycket hos honom at säja, när han welat lägga hela sit Rike under Oden.
- ↑ cfr. Sturl. & J. Wild. L. c.
- ↑ Thiodolf. ap. Sturl. c. 29. p. 32.
- ↑ Sturl. L. c.
- ↑ v. supr. c. 11. §. 4.
