Röfvare-Höfding, hvaraf han fådt det namnet Tunna-Dolgi eller Tunnis Förföljare.
2. I Dannemark regerade då Frode den Raske, som tog wäl emot de Svenskes Konung: I sielfva hedendomen höllo nästgränsande Makter för Ährolöst, at underblåsa och befordra upror bland et annat lands undersåtare mot deras Öfverhet: man wördade oskilgaktigheten emellan en Rikskropp och hans Hufvud, föreställandes sig, at det ena Folkets otro war altid et förderfveligt Efterdöme för det andra, som snart kunde lära at härma sine grannar. Frode lofvade Egil sit bistånd, sine kämpar och sin krigsmakt, med wilkor, at han hvart halft år skulle betala til dess underhåll, som kallades Lids-skatt[1], en wiss afgift på wiss tid, hvilken öfverenskommelse giordes wid pass A. 615. Her fick Tunni til at giöra med bättre öfvade krigsmän, än dem Egil emellan sina olyckor kunnat utrusta: Han miste då i en hård slaktning både segren och lifvet, så at Egil änteligen kom til rolig besittning af sin Arf-Rike: Han afskiedade derpå sine hielp-troppar med goda och dyrbara skänker til Konung Frode, hållandes med honom upriktig wänskap i hela sin lifstid; men han nyttiade denna stillhet ej mer än i
- ↑ Underligt, at någre tagit denne Lids-gärden, Lids-skatten eller Krigsfolks-betalningen för en åhrlig skatt, liksom Sverige skulle då blifvit Dannemark skatt-skylidgt: Om Subsidier äro åhrlig skatt, så kunna många Riken deraf skryta. Sturleson säger tydeligen, at Egil ej gaf detta som skatt (v. Yngl. S. c. 30.), fast det sedan blifvit så uttydt. v. J. Wilde ad Puffend. c. 9. p. 171.
