Drotning giordt, utan til at weta des herkomst. Fader och Doter blefvo heröfver bestörte och Yrsa for strax til sin rätte Man igen, som emottog henne med fägnad.
5. Adil hade imedlertid warit syslesatt med inrikes oroligheter: En Svensk Odalsman Svipdager Svi-Burs Son, förmodeligen af den för detta omtalte Svipdagers ätt[1], hade af sin Fader blifvit utrustad på sit adertonde åhr, at antaga tienst hos Öfver-Konungen i Upsala[2]: Der hade han inlagt sådana prof af tapperhet til de öfrige kämpars och Hofmäns förlust, at ej allena hans medtäflare blifvit som odugelige förafskiedade, utan ock han til Landtwärnsman antagen: Sådant kan aldrig annat giöra, än oreda bland et fritt och ähregirigt Folk. De missnögde grepo til wapn och nalkades Upsala med en krigshär; men blefvo af Svipdager öfwerwundne, hvilket så förökte hans stora namn, at Adil sielf blef deröfver antingen afvundsiuk, eller åtminstone bekymrad för en undersåtares tiltagande wälde, fast han ingenting lät sig märka. De missnögde återkommo sedan med större styrka och Konungen lofvade giöra Svipdager godt bistånd; men slog honom felt, så at han råkade i stor nöd och hade aldeles warit förlorad, om ej hans tvenne Bröder Bignad och Hvitserk oförtänkt kommit honom med något manskap till undsättning: Fienden blef då slagen och Svipdager frälst ur fahran med mistning af sit ena öga; men fast han än någon tid tillika med sine bröder förblef i Adils tienst, hade han dock från den stunden til honom misstroende. Desse tre kämpar begufvo sig fördenskull kort derefter til Rolf
- ↑ v. supr. c. 12. §. 8.
- ↑ Hist. Rolf. Krak.
