och Göta-Riken: Om Fadren war et Efterdöme för Konungar, så war Sonen et prof af Tyranner: De Störste Mäns afföda wansläktar således ofta genom en smickrande upfostran: Man låter gerna de unga Sinnen förstå, at de för deras Föräldrars skull äro bättre och ädlare än andra, hvilket har den säkra wärkan, at de blifva sämre och nedrigare: Om Ingialds upfödsel har man den underrättelse, at hans Fosterfader warit Svipdager den Blinde[1], Härads-Konung i Tiundaland wid Upsala[2], eller rättare sagt, Konungens Ståthållare och Fält-Herre, som wahnt hans hiärta til grymhet: Begynnelsen dertil giordes med en förbittrad högfärd, som snart kunde upeldas hos en Öfver-Konungs Son, hvilken trodde, at alting för honom borde svikta. En gång när det stora Disa-blotet eller Midwintersoffret i Upsala begicks och större delen af de Scandiske Små-Konungar der woro tilstädes, hade Ynguar, en Fylkis-Konung i Fiädrunda land, sine Söner Alf och Agnar med sig, hvilka med den unge Ingiald woro jämnåhrige och fölgakteligen strax i bekantskap: De begynte snart en lek efter piltars wahna och delte sit folk mot hvarannan i Slaktordning: Striden gick för sig; men Ingiald förlorade och fälde sine bittre tårar: Han blef ledd til sin Fosterfader af hans Son Götvid, som halp honom, at beklaga sig öfver Alfs öfvermakt: Svipdager förestälte Printsen, huru stor skam det war, at låta
- ↑ Förmodeligen af samma Ätt, som de förr omtalte Svipdagrer (v. supr. c. 12. §. 8. c. 13. §. 5.), hvilken warit så ansenlig, at J. Loccenius infört en af det namnet i sin Konunga-längd.
- ↑ Sturl. L. c. c. 38.
