sin Son Ingiald i godt och säkert tilstånd: han tyckte ingenting mer bidraga til styrka för Svenske Rikskroppens Hufvud, än nära förbindelser med alle dess lemmar eller Fylkis-Konungar, af hvilka de Wästgötske[1] ej förtiente minsta anseendet: Han gifte derföre sin Son wid pass A. 755. med Göthilda, Konung Algot Götriksons Doter i Westergötland, som efter all liknelse war enda Arfvingen, emedan hennes Fader med så mycken ömhet sökte henne utstyra[2]; men åtminstone fick hon ingen fromsint Man, som strax skall berättas. Amund besökte imedlertid sine nyss anlagde gårdar och reste emellan dem som oftast; men jorden, som han så flitigt låtit upgräfva, tycktes ilfänas, at få äga honom, innan Naturens stund war kommen: När han en höst färdades i Wästmanland och Siunde-Härad, då mycken Snö och sedan häftigt rägn fallit, som lossade stora stycken af ler och sten i bärgen, föll et sådant jord-ras oförmodeligen öfver honom och hans närmsta medfölje, hvaraf både han och hans Broder Hedin[3] och månge hans Män fingo sin död[4] wid pass A. 760. Detta skiedde i neigden af Kungsåra, der denne Konung förmodeligen hade et af sina Säten[5], och ej långt derifrån på Balunds-ås är hans graf belägen, som ännu kallas Anunds-hög[6].
14. Bröt-Amunds Son Ingiald steg efter sin Faders död på Upsala-Thron och förorsakade en af de största ändringar, som någonsin händt uti Svea-
- ↑ v. supr. c. 12. §. 5.
- ↑ Sturl. L. c. c. 38.
- ↑ Som denne Hedin på samma ställe ligger begrafven (v. supr. §. 12. in not.); så skulle man tro, att han på samma ställe dödt, der eljest icke warit någon ordentelig eller Kungelig Ätte-backe.
- ↑ Sturl. L. c. c. 39.
- ↑ cfr. Tuneld. Geogr. p. 89.
- ↑ Peringsch. Ättart. p. 16.
