Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/448

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

och Fiärdundaland, som ännu så heter[1]. Dessa orter woro ymnigt försedde med Små-Konungar, Jarlar och Fylkis-Höfdingar, som wäl hade sine befäste Borgar och Domsäten, der de rådde öfver et eller flera Härader; men sina förnämsta Riken hade de på watnet öfver alla haf, hvarifrån de sent på hösten drogo ägodelar in i sina nästen: Sådane woro Ringer på Ringanäs i Färentuna Härad, hans Doterson Ring Wikingson[2], Hersin Jarl[3] i

  1. Tuneld. Geogr. p. 27.
  2. Ringer, en Härads-Konung i Färn-Tuna, hade en Doter Hunvora, til hvilken Jätten Harek Järnhös friade; men en ung Kämpe Wiking, Wisel Jarls Son på Wiselsö, slog ihiäl Jätten och frälste Hunvora, som derföre gaf honom sin hand (v. Torst. Wik. S. p. 4.): De aflade tilsammans Ringer, som efterträdde sin Morfader i Ringanäs-rike, och dessutan 9. Söner, som alle woro Siö-Konungar, nemligen Thor, som med Thora Grimsdoter från Småland aflade Siö-Konungen Harald Kesia, Thorsten Wikingson, som war Fader åt Frithiof Siö-Konung (Torst. Wik. S. p. 35.), Fin, Ulf, Sten, Fimboge, Östen, Thorgeir och Ramunder, om hvilken mer skall nämnas fram bättre.
  3. Hersin Jarls Doter war Ingeborg den fagra, som war förbemälte Hunvoras Lek-syster och fick Siö-Konungen Halfdan Ulfson til Man. v. Torst. Wik. S. p. 21.