allena ansvarigt; men så mycket renare och heligare böra dess gerningar wara; ty den Alsmäktige låter icke gäcka sig: Dessutan har Skaparen satt i alla werldsliga sakers natur de grund-reglor och lagar både för Monarker och trälar; som af sig sielfve döma och straffa den deremot bryter: När, til exempel, en Makt uphäfver sig öfver andra och tilwäller sig deras ägendom, så är naturligt, at alla hennes likar mot henne förbinda sig och stadna ej, fast tiden drogo aldrig så långt ut, förän de henne dämpat och hvar och en tagit Sit igen, hvaruti en wiss måttelighet sällan träffas: Deraf kommer hvad man så ofta märkt i werlden, at hvar och en Monarchie har sin tid, sin tilwäxt och sit fall; ty i sin medgång är hon gerna förmäten och obillig. När också en Prints utan samvete förtrycker sine underhafvande, så straffar hans grymhet sig sielf: Hon har åstadkommit maktlöshet, elände, förtviflan och missnöje, som så taga öfverhand, at hans wälde rusar öfver ända och han sielf är den olyckligaste på jorden, liksom en Ingiald, sedan han likväl mäst wunnit alla sina syftemål.
25. Ifvar Widfamne[1], Danska Konungens Halfdan Snelles Son och den Skånske Gudröds Broderson[2], hade denna tid blifvit en mäktig Herre til Siös och Lands: Han kom från sina stora tåg til Skåne efter Åsas undanflykt och tog det landet som sit Fäderne-arf i besittning: Han samlade en stor
