Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/479

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

krigshär och drog dermed up åt Sverige, at hämna sin Faders och Faderbroders mord på Ingiald och hans Doter: I Sverige hade han mäktiga förbindelser genom sin Drotning Göthilda, som war en Doter af Alf[1], Konung i Nerike, och Syster med Sporsnialler, den Ingiald innebrändt jemte de andre Fylkis-Konungarne i Upsala[2]: med Konung Algötes hus i Wästergötland war han också på sin Hustrus wägnar nära förbunden[3]. Dessutan woro de Svenske honom långt mer benägne, än Tyrannen, under hvilkens ook de suckade och som nu war rädd för sin egen skugga: Denne olyckelige Monark bibehöll sig det längsta han kunde med hårdhet och wäpnad hand; ty hans samvete sade honom hvad hans fred tilhörde, om hans makt aldrig så litet lutade; men när han fick höra Ifvars ankomst, blef han aldeles nederslagen: Han war då på Räninge, en borg på Fogdöen i Mälaren[4], der han i sin förtviflan inneslöt sig tillika med sin Doter Åsa: Han misstrodde alt hvad han såg, hvilket ock förebrådde honom alla hans grymheter, och af fruktan, at falla i så månge fienders händer, slöt han sin lifstid på samma sätt som han lefvat: Han och hans Doter, som i döden wille wisa sig sin Fader wärdig, giorde alle sine Höfmän så druckne, at de somnade på stället, och läto i det samma sättia eld på Konunga-Salen, der de således sielfve blefvo innebrände med alt deras folk[5] wid pass A. 775.

26. Ingiald hade en Son Olof, som en tid tilförne af sin Moder Göthilda blifvit satt hos Wästgötske Höfdingen Boje[6], at upfostras: Denne hade bordt efterträda sin Fader, om den ej

  1. v. supr. §. 4.
  2. v. supr. §. 18.
  3. v. supr. §. 4.
  4. v. supr. §. 3.
  5. Sturl. Yngl. S. c. 44.
  6. v. supr. §. 7.