krigshär och drog dermed up åt Sverige, at hämna sin Faders och Faderbroders mord på Ingiald och hans Doter: I Sverige hade han mäktiga förbindelser genom sin Drotning Göthilda, som war en Doter af Alf[1], Konung i Nerike, och Syster med Sporsnialler, den Ingiald innebrändt jemte de andre Fylkis-Konungarne i Upsala[2]: med Konung Algötes hus i Wästergötland war han också på sin Hustrus wägnar nära förbunden[3]. Dessutan woro de Svenske honom långt mer benägne, än Tyrannen, under hvilkens ook de suckade och som nu war rädd för sin egen skugga: Denne olyckelige Monark bibehöll sig det längsta han kunde med hårdhet och wäpnad hand; ty hans samvete sade honom hvad hans fred tilhörde, om hans makt aldrig så litet lutade; men när han fick höra Ifvars ankomst, blef han aldeles nederslagen: Han war då på Räninge, en borg på Fogdöen i Mälaren[4], der han i sin förtviflan inneslöt sig tillika med sin Doter Åsa: Han misstrodde alt hvad han såg, hvilket ock förebrådde honom alla hans grymheter, och af fruktan, at falla i så månge fienders händer, slöt han sin lifstid på samma sätt som han lefvat: Han och hans Doter, som i döden wille wisa sig sin Fader wärdig, giorde alle sine Höfmän så druckne, at de somnade på stället, och läto i det samma sättia eld på Konunga-Salen, der de således sielfve blefvo innebrände med alt deras folk[5] wid pass A. 775.
26. Ingiald hade en Son Olof, som en tid tilförne af sin Moder Göthilda blifvit satt hos Wästgötske Höfdingen Boje[6], at upfostras: Denne hade bordt efterträda sin Fader, om den ej
