Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/487

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Jarl[1] eller, som det i senare tider hette, näst Hertig och Grefve[2] öfver en wiss landsort: Han tilsattes som en Jarl med wissa Hofbruk och wärdighets tekn[3], men et steg ringare[4]. Hans ämbete bestod i två ting, som hörde til fred och krig, at döma och försvara[5]: Han fick aldrig utan lof fara från Konungen, ej heller utan lof komma til honom: Hans baner bars altid för honom, när ej Jarlen war tilstädes[6]: tiugo wäpnade män skulle han ständigt hålla; men med större makt borde han uprycka i Örlog, ehvart Konungen eller Jarlen

  1. Edda tit. de Nom. Reg. Orig.
  2. Norske Hirdskra. c. 18.
  3. Norske Hirdskra. c. 17.
  4. Wid de största Högtider om åhret plägade Konungarne giöra Hersar på sådant sätt: Då Konungen skulle gå til bords och innan han satt sig, steg en af hans ypperste Ämbetsmän fram och sade, at en sådan person hade sådane förtienster och borde nu belönas; ty giorde Konungen honom til Herse och gaf honom en sådan förläning tillikamed femton markers åhrliga Ränta: Konungen befalte derpå tvenne Länes-Höfdingar leda fram til sig den personen, åt hvilken han gaf högra handen och lät föra honom til hans rätta Säte wid bordet, hvarpå den nye Hersen giorde sin Ed. cfr. Nordske Hirdskra. c. 17. En Herse bar mäst Svärdet wid Kungeliga Högtider: När han bröt emot Konungen, hade han den förmon, at saken fick skiutas til Tolf Mäns ransakning. cfr. Hirdskra. c. 18. 19.
  5. C. R. Berch. Diss. de Baron. Dign. ap. Svec. Ups. 1728.
  6. Norske Hirdskra. c. 18.