Sverige som i Engeland[1] antingen hälften eller en trediedel af åtskilliga skatter i sit Jarlsdöme til godo och dertil tiugo markers förläning[2]: Hans ständiga wakt eller krigs-manskap til Konungens tienst bestod af sextio män: Han ägde döma öfver lif och död, at sammanskrifva Folk, at rusta til krigs och mer sådant, med lika myndighet som Konungen; men dock alt på hans wägnar: En sådan makt war personlig och icke ärfvelig; dock hafva slike Herrar så i Sverige som i Tyskland och Frankrike[3] ofta satt sig så faste i sina säten, at deras Lähn med tiden blifvit ansedde som enskylt och evärdelig ägendom. Ehvart en Jarl reste, fördes för honom hans baner, undantagandes då Konungen sielf war tilstädes[4] och i sin tienst hade han fyra Hersar under sin befallning[5]. En Herse[6] war näst Konung och
- ↑ Guil. Camden de Ordin. Angl. p. 103. 289 ofr. Polyd. Verg &c.
- ↑ Sturl. T. 1. de Har. Harf. c. 6. p. 78.
- ↑ Limn. Not. Franc. it. Pasquier. Recherces sur la Franc. L. 2.
- ↑ J. Perm. Olivecr. L. c.
- ↑ Pryz. Jus Publ. Sv. G.
- ↑ Edda (L. c.) säger, at Herse är på Danska Lenderman, Herreman (Vir Nobilis), på Saxiska Grefve (Comes), på Engelska Baron. Resenius säger wäl, at Edda felar hvad Danska betydningen angår, emedan Herse der är mer än Herreman (cfr. L. A. Adlerbielke. diss. de Herseris. Ups. 1734.); men Sturleson berättar allenast de namnens bemärkelse i hans tid. Då woro Herse och Baron alt det samma i Engeland; men olikheten deremellan har fordom på andra ställen warit ganska stor.
