Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

stundom från siön äro wida aflägsne [1], at stora högar af ostron, muslor och snäckor äro fundne långt up i landet och djupt ned i jorden [2], ja benranglor af

  1. Förutan otaliga andra orter ligga nu Lius-öen i Bohuslän, som eljest kallas Lyse, på fasta Landet, fast hon fordom warit kringfluten (v. J. Ödman. Bohusl. Beskrif. Stockh. 1746. p. 292.) I Mälaren är Engsön nästan blifven et land med Kurön och Aspön med Tosterön. I Saltsiön utan för Söder-Telje är Engsholmen i wår tid sammanwuxen med Mörkön &c. &c. &c.
  2. Til ex: i BohusLän ganska högt öfver hafs-horizonten. v. A. Cels. l. c. it. Laur. Bökers bref til O. Rudb. A:o 1692. Ms. äfven finnes et slags små hafsnäckor i Skåne på Ivön i Willandshärad wid det gamla Brattensborg, som kallas Brattensborgs penningar. Kil: Stobæus (narrat. de num: Brattensborg: in act. Lit. Svec:) menar, at de ditkommit i almänna Syndefloden; men wi wete nu orsaken dertil.