han utan tvifvel fådt orsak, at wara missnögd med Engländarne, i synnerhet med Konungarne i Wessex, som denna tid begynt tilwälla sig högste rätten öfver hela Anglo-Saxiske kroppen, så giorde han A. 787. en landstigning i Wessex, då dess Konung Briterik regerade, och lämnade der blodiga spår af sin wrede[1]. Som han således tillika med Sverige beherskade en del af Engeland, hvarifrån Scandiens förste Myntare mäst kommit; så tycks, at man billigt til denna tid kan föra wåra äldsta tunna bleck-mynt, som allenast på en sido äro stämplade: Det wi hafve med Runan ᚢ eller U[2] emellan tre Kronor lär förmodeligen betyda wårt gamla offerställe Upsala, der Ifvar likså wäl som i Northumberland kunnat bruka och låta antekna Svenska wapnet[3]. Efter Engelska tåget ärnade Ifvar tukta Holmgårdske Konungen Radbard, som mot hans wilja blifvit hans
- ↑ cfr. Rap. Thoyr. Hist. d'Anglet. L. 1. p. 212
- ↑ Man har eljest tilskrifwit detta Mynt en Ulf, Ulaf eller Olof Trätelja; men den war aldrig Öfwer-Konung i Sverige. v. supr. c. 14. §. 26. 27.
- ↑ cfr. J. Wild. ad Puff. L. c. p. 233.
