Den här sidan har korrekturlästs
ock A. 811. möttes åt wid Eider-strömmen, som då redan ansågs för Romerska Rikets gräns[1]. Harald giorde förmodeligen denna fred äfven på sin Brodersons Sigurd Rings[2] wägnar; men som han deruti afstod alt hvad de Danske i kriget intagit[3], både Frisland och flera orter, så lände hon honom til stort förakt, och menar man, at han deraf fådt sit tilnamn, som en Hylde-Than[4] eller Hyllande underdån. Mycken svaghet skall han hafva wisat i sin Regering, så at Dannemark mycket blifvit härjat af Siöröfvare[5], som äfven denna tid woro i Norden til en stor myckenhet[6]: De Danske
- ↑ Corps Dipl. de Du Mont. Supl. T. 1. ad An. 811.
- ↑ Godefreds efterträdare kallas Hemming af Helmoldus (Chron. Slav. L. 1. c. 3. &c.), hvilket man aldrig skulle tro wara det samma som Sigurd Ring; ty det har ingen likhet; men imedlertid hafva Munkarne i denna tids orediga Historia så hopblandat och så illa skrifvit namnen, at det wärkeligen är alt et: Hemming kallas tillika Amino, Amillon, Anolo, Annulo (v. corps Dipl. Supl. T. 1. p. 359. Adam. Brem. Hist. Eccl. L. 1. c. 14.), hvilket ej annat är, än det Latinska Annulus eller Ring. När således Hemming och Ring bör wara det samma, så kan man döma om alt det mörker, som i den tiden är at bortjaga, innan man kan få en ren Historia.
- ↑ Le Pere Dan. L. c.
- ↑ Schönström. MS. in Arch. Reg. Ant.
- ↑ Fragm. Bravall. ap. J. Wild. L. c. p. 237.
- ↑ Det är onödigt at upräkna en hop Nordiske Wikingar eller Siöröfvare, som i wåra Sagor äro bekante; ty man kan ändå aldrig få reda på dem alle: men någre will jag dock nämna: Hialmer och Olwer hafva warit Svenske Siö-Konungar, som öfverwunnit Koler och Toke, äfven Wikingar: Hialmters Son Lodwer war likaledes Siö-Konung (v. Hialmt. Sag. p. 78). Herthiof, en Norsk Siö-Konung af Hårdaland, Fiorvi och Fyrvi, Konung Frækis Söner i Norige (Götr. Sag. p. 18.), Hroskel, en Wiking från Holmgård (ib. p. 41.), Olof, en af de störste Siö-Konungar med 80 skiepp, Reiner Bonde, en Norsk Wiking, hans Son Skänke-Refr, som sedan blef Jarl i Nerike (ib. p. 31. 56.), Wikar, Näs-Konung i Norige, som öfverwan Sifar, en dylik från Chunugård (ib. p. 26.), Grim Grimolfson, en stor Siöröfvare, slagen af K. Rolf Götrikson (ib. p. 150.), Wiking på Wifelsö och hans Söner (v. supr. c. 14. §. 2. in not.), Thorsten Wikingson (v. ib.), Samur och Fulafle, Jättar (Torst. Wik. Sag. p. 76.), Grimer Siö-Konung (ib.), Konung Skate i Sogn i Norige och hans Son Bele (ib. p. 88.), Beles Söner Halfdan och Helge (ib.), Ufa Herbrandson Slifa och hans Broder Otulfaxe, som wunnit 90. slag och 80. Enwiges-kampar, när han blef öfverwunnen af Torsten och Bele (ib. p. 108. 127.), Jokul Niorva-son från Upland i Norige, en stor Näs-Konung i Östersiön, som war K. Wilhelms Måg i Walland (ib. p. 138.), Göte och Ogöte, Siöröfvare (ib. p. 89.), förutan otalige flere, som omöjeligen kunna upräknas; ty de funnos på hvar ort i hela Norden öfver hela Hedniska tiden (cfr. J. Biörners Sagoflocker. &c): De hade sina färder både i Öster-och Wästersiön och öfver alla Haf; men särdeles hade de sina tilhåll åt Skotska sidan och på Orkeneyöarne (v. Torf. Orcad. L. 1. c. 2.), hvars inbyggare liksom alle Öye-boar kallades Oyarskeggar: Desse Öyar innehades ock af de Svenske Höfdingar Hialmar och Arvar-Oddur (Torf. L. c.). När wåre Scandiske Siöröfvare ej woro dess mäktigare och lyckeligare, så togo de til goda temmeligen flästa hemwist öfver wintrarne: De bodde i bärg och kulor: under det stora wattufallet, som Göta-elf giör i Wästergötland, kalladt Trollhättan, ser man et dylikt Röfvarenäste: Pukebärget i Upland och Nysätra-Sokn, et Bärg wid Lagga-Kyrka och Gilberga-Gryt i Edbo-Sokn bära äfven witne derom: likaså Hundsbärget i Lidhult Sokn i Småland, Pukebärget i Löfsta-Sokn och oräkneliga flera (v. Urb. Hiern. Flockar och Tunelds Geogr.).
