Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/511

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Ursina Sköldmö, med hvilken fölgde Kämparne Kari och Milve: Denna Amazone war från Wenden och hennes folk ödkändt af långa svärd, sida pansar och korte sköldar: Andre flygelen, som anfördes af Håkan Huni med hugna kindbenet, blänkte af månge Små-Konungar och Kämpar[1], bland hvilka woro Alf och Alfarin, Gandalfs Söner från Alfheim, som sedan blefvo Svågrar med Sigurd, mot hvilken de nu stridde. Håkan Ring, som regerade på Alsnö[2], hade wäl icke ogerna bistådt Harald, om han det wågat för Sigurds öfverwälde.

18. Sigurd Ring stälte sin krigsmakt i slaktordning på gamla Götiska sättet i en Trekant[3] med spetsen mot fiendens medelpunct: Ragvald Rådkloke war hans Fält-Herre och stod främst i Hären: dernäst Höfdingarne Trygve Tomul och Läser, hvilka liksom en Sigvald och en Erik af Hälsingeland hade fört åtskilliga skiepp med wäpnadt manskap til Konungens tienst: Alfreks eller Adals Söner och Yngue, Jarlar eller Odalsmän i Sverige, Agnar, Nore, Håkan, Carl Kempe, Hroker af Åker, Gunfaster, Glesmakr, Gode, Torkel Dierfve, Sigmund Köpings-kämpe, Tola-Fostre och Adil den Stolte från Upsala och Sigtuna woro her blomman af Svenske Adelen: Från Norige woro her store Kämpar, som Tronder den Tronske, Thor af Möre, Helge den Hvite, Holmsten den Hvite, Biörn Hafur, Fin af Fiärden, Sigurd, Erling, Snaker af Jadern, Sokn-Erik, Rutr, Wane, Einar, Theingill, Ivar Skage och Odder den widtbereste, som eljest är kallad Stark-Odder hin gamle[4]. Der det mäst

  1. ↑ Fragm. Bravall. p. 21. 22. &c.
  2. ↑ v. supr. §. 13.
  3. ↑ v. supr. c. 8. §. 16. cfr. Le Pere Dan. Hist. de Fr. T. 1. p. 126. &c.
  4. ↑ Denne war en stor Skald (v. Sturl. T. 1. in Add. ex MS. Edd. p. 479.) och tiente sedan hos Sigurd Rings Son Ragnar Lodbrok: Det är af honom, som wi hafve denna berättelse om Bråwalla-Slag. (v. J. Wild. L. c. c. 14. p. 239.). Åtskillige af detta namn hafva lefvat på olika tider (Torf. Hist. Norv. P. 1. L. 5. c. 37. p. 250. &c.), så at man ej bör sättia Sagobrottets trowärdighet i tvifvelsmål af fruktan, at det ment samme Stark-Otter, som lefvat några hundrade åhr förut (cfr. L. Holberg. Hist. Dan. T. 1. p. 54.); ty den ene Kämpen, särdeles när han war af samma blod, blef Endurboren eller på nytt född efter den andre (v. supr. c. 6. §. 26.). Så war denne Stark-Otter efter de förre gamle Stark-Ottrar, som för detta äro nämnde.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/511&oldid=426973”