at mit Sidsta lär wara för handen: Dermed skänkte han hela sin Här åt Oden, hvilket war et wanligt talesätt wid Afguda-offer, och under hela fältets återskall af härliud, krigs-ludrar och drambu-slag[1] befalte dem angripa fienden: Her begyntes nu det största och märkeligaste fältslag, som hedna werlden någonsin sedt i Norlanden: Den ene wiste ej hvad det war, at wika för den andre, och ellofva tusende Män på båda sidor[2] säjas hafva blifvit på platsen[3]. Ubbe af Frisland for faseligen fram: Han ihiälslog med egen hand Svenske Fält-Herren Ragvald Rådkloke tillika med Kämparne Trygue Tomul, Yngue, Agnar och Adils Söner; men änteligen blef han af Tule-boarne ihiälskuten. Sköldmöen Weborg högg ned Soknar Sote och äfven med sit svärd skar käften lös på Stark-Otter hin gamle[4]; men fick sin bane af Torkel Dierfve. Stark-Otter inlade ej mindre tapperhets-prof, än förenämnde Ubbe: Han fälde Under-Konungen Heröd, den Danske Håkan Huni, Grip den gamle, Håte, Ella och Bråe, som i synnerhet wille hämna Sköldmöen Ursinas wänstra hand, den Stark-Otter afhuggit. Änteligen när Konung Harald såg, at hans Folk begynte lida nederlag, stälte han sig på knäen i sin
- ↑ Krigs-Musiquen i Norden war ännu enfaldig: man gaf här-rop och slog på sine Sköldar, man blåste i ludrar och man rörde Drambu eller Trumma.
- ↑ Adam. Brem. Hist. Eccl. L. 1. c. 14. Örnhielm. Geneal. ad Hist. Eccl. p. 599. cfr. Sax. Gr. L. 8. ap Verel. add Herv. p. 187.
- ↑ Saxo säger (L. 8.), at på Svenska sidan föllo tolftusende ypperlige Män och på den Danska trettiotusende; men han är wahn at skiära i wäxten.
- ↑ Stark-Otter skall då hafva stuckit skägget i munnen och dermed hållit hakan uppe. v. Fragm. Bravall. L. c.
