Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/521

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

som nu af ingen skattskyldighet wille weta; men hans högsta afsikter gingo ut på Romerska Rikets eller Franska Monarchiens förtryck: Han hade hemliga underhandlingar med Liuditer eller Lauder, en Konung i nedra Pannonien, som då emot Kejsaren förde krig[1], och sielf for han i härnad med en flotta af tretton skiepp kring alla Franska kuster A. 820. Först plundrade han och brände han några byar i Flandern, sedan war han uppe i Seine-strömmen; men derifrån måste han med så liten makt wid de Kejserliges annalkande wika undan, och sidst war han til lands i Aquitanien, der han sköflade en stad, som nu heter S. Paul de Born, giörandes der et rikt byte[2]. Kejsaren gaf wäl sin Gunstling, den ofvannämde Jutske Konungen Harald, wid detta tilfälle Grefskapet Dorstrat[3] i Frisland til förläning, dels til ersättning för hans förlorade land, dels til at dermed giöra Sigurd afbräck, hvilket ock Harald tilböd, fallandes tillika med de Kejserlige eller Fransoserne in i det Sleswikska; men Sigurd eller hans Under-Konungar skyndade sig öfver Eidern och

  1. cfr. Le Pere Dan. T. 1. p. 532.
  2. Le. P. Dan. L. c.
  3. Om detta är tilförne taladt (c. 8. §. 13.): Men eljest är detta Grefskap kalladt Riustri, hvilket Ludvig den fromme A. 820. gifvit Harald i förläning (v. Le Pere Dan. L. c. p. 546.): Dock Riustri är ej annat än Dorstrat, som Munkarne illa skrifvit. Efter Harald fick hans Broder Eric detta Dorstrat i förläning af samme Kejsare (cfr. Ad. Brem. c. 15. al. 12. Annal. Fuldens. ad A. 850. & 857.). Sedan blef det gifvit Jutländske Konungen Godfred af Carl den Tiocke (Regin. L. 2. ad A. 882. Lambec. Annal. Fuldens. & Metens. ad eund. An. it. Sigeb. Gembl. ad A. 884.).