giorde på fienden et stort nederlag, hvarmed Kejsaren i de omständigheterne måste låta sig nöja[1].
25. Dock, alt sådant war Sigurd icke nog: Han wille förmodeligen alfvarsammare och kraftigare angripa wärket: Til den ändan skall han hafva skickat någre betrodde personer til Kejsaren i Constantinopel, utan tvifel at förnimma, antingen huruwida begge Kejserliga Hofven woro i förbindelse, eller om något bistånd af det Orientaliska war för honom at wänta emot Franska Monarchien: Man måste märka, at Græska Hofwet war dem Svenskom i denna tid ganska bekant: De Nordiske Wäringar[2] woro nu i sin högste glans och reste som tidast emellan Scandien och Miklagård[3] genom Holmgårdska och Ryska orterne, fastän Chasarerne och andra Barbariska folk i wägen giorde dem ofta deras wandring osäker. Sigurd som Chagan[4] eller Konung i Holmgård, der han ock kanskie då wistades, sände desse personer til Kejsar Theophilus wid pass A. 824. under namn af Ryssar: Hvad de uträttat, är ej bekant; men wisst är det, at de fölgde med de Legater, som Kejsaren då strax skickade til Ludvig den Fromme och blefvo wid Franska Hofvet til det bästa anmälte: Theophilus bad Ludvig lämna dem beskydd och frihet på deras resa, emedan de för Barbarer skull ej kunde fara
- ↑ Le P. Dan. L. c. p. 546.
- ↑ v. supr. c. 10. §. 8. &c.
- ↑ Så kallade de gamle Scandianer Constantinopel.
- ↑ Holmgårdske Konungen är af utlänningarne fordom kallad Chagan, som för detta är anmärkt (§. 9. in not.). cfr. Corp. Dipl. de Du Mont. Supl. T. 1. ad A. 782. & T. S. Bayer in Act. Petrop. T. 4. p. 280.
