Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/522

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

giorde på fienden et stort nederlag, hvarmed Kejsaren i de omständigheterne måste låta sig nöja[1].

25. Dock, alt sådant war Sigurd icke nog: Han wille förmodeligen alfvarsammare och kraftigare angripa wärket: Til den ändan skall han hafva skickat någre betrodde personer til Kejsaren i Constantinopel, utan tvifel at förnimma, antingen huruwida begge Kejserliga Hofven woro i förbindelse, eller om något bistånd af det Orientaliska war för honom at wänta emot Franska Monarchien: Man måste märka, at Græska Hofwet war dem Svenskom i denna tid ganska bekant: De Nordiske Wäringar[2] woro nu i sin högste glans och reste som tidast emellan Scandien och Miklagård[3] genom Holmgårdska och Ryska orterne, fastän Chasarerne och andra Barbariska folk i wägen giorde dem ofta deras wandring osäker. Sigurd som Chagan[4] eller Konung i Holmgård, der han ock kanskie då wistades, sände desse personer til Kejsar Theophilus wid pass A. 824. under namn af Ryssar: Hvad de uträttat, är ej bekant; men wisst är det, at de fölgde med de Legater, som Kejsaren då strax skickade til Ludvig den Fromme och blefvo wid Franska Hofvet til det bästa anmälte: Theophilus bad Ludvig lämna dem beskydd och frihet på deras resa, emedan de för Barbarer skull ej kunde fara

  1. Le P. Dan. L. c. p. 546.
  2. v. supr. c. 10. §. 8. &c.
  3. Så kallade de gamle Scandianer Constantinopel.
  4. Holmgårdske Konungen är af utlänningarne fordom kallad Chagan, som för detta är anmärkt (§. 9. in not.). cfr. Corp. Dipl. de Du Mont. Supl. T. 1. ad A. 782. & T. S. Bayer in Act. Petrop. T. 4. p. 280.