Den här sidan har korrekturlästs
16. Cap.
1.
Ragnar war af samma sinne, som hans Fader: Svea-Rikes styrelse lämnade han gerna åt Eisten Beli, emedan han sielf wille regera öfver hafvet och ställa sina stora siötåg på alla orter i Europa. Hans mästa tilhåld öfver wintrarne war i Dannemark. Men sin skapnad brådde han på sin Moder Alfhild och hennes ätt, som hölls för det wackraste Folkeslag i Norden[1]. Knapt war han femton åhr[2], när hans ährelystnad blef retad af et mäktigt Hus i hans Rike, som tyktes wilja wara sielfrådigt: Under-Konungen eller Jarlen i Södermanland och Östergötland Heröd[3], som för detta är omtalad, hade lämnat en mycket dejelig Doter Thora[4], om hvilken hennes Fader hade giordt
- ↑ Fragm. Bravall. p. 32.
- ↑ cfr. Ragn. Lodbr. Sag. ap. J. Wild. L. c. p. 271. 272.
- ↑ v. supr. c. 15. §. 13. & 17.
- ↑ Hon är kallad Thora Borgar-Hiort, som jag menar, efter hennes Fader (v. supr. c. 15. §. 17.; men Sagan säjer, efter hon war så mycket wackrare, än andra, som Hiorten öfvergår andra diur. (v. Ragn. Lodbr. Sag. c. 1.)