Gudstiensten, och at äfven Konungen ej woro obenägen, at tåla Christne Lärare, så framt Kejsaren wille sådane ditsända: Om Ludvig giordt denna efterfrågan af sig sielf eller om Sändebuden woro derom anlitne af de Svenske Christne, eller ock om de dermed sielfve wille giöra sig behagelige, kan man ej weta; men säkert är det, at beskickningen gick för sig[1]. Svenske Konungen heter wäl wid detta tilfälle i Historierne Biörn; men man lär lätteligen finna, at af Beli snart kunnat giöras Bero eller Biörn[2], emedan man mäst kallat denne Eisten wid sit tilnamn, liksom Ragnar mycket mer är bekant i werlden under namn af Lodbrok, än under sit rätta. Dessutan har denne Beli blifvit hållen för en from och wälgiörande Herre[3], som åtminstone icke hindrat detta Sanningens Lius[4]. Det är sant, at
- ↑ Rimbert. Vit. Anschar. c. 8. Ed. Svet. p. 40. & J. Wild. ad Puff. c. 18. p. 310.
- ↑ v. supr. c. 15. §. 21. in not.
- ↑ Ol. Worm. in append. Literat. Run. p. 225. & in Ind. Scald. cfr. Peer. Claud. Undal. Ed. Sturl. ap. J. Wild. ad Puff. c. 15. p. 263.
- ↑ Petrus Claudii Undalensis och Wormius (L. c.) hafwa i ställe för Beli läsit Helig: kanskie, at Munkarne så kallat honom; men fast han ej warit et Helgon, så har dock Verelius, förledd af något otydeligt Manuscript, giordt honom orätt och blandat honom ihop med en Norsk Tyran Eisten Illråda (ad Herv. p. 187.), förebråendes likwäl Wormius, at han felat, som berömt Eisten Beli. Märkeligt är, at Beli af Hedningarne blifvit fruktad för något öfvernaturlig kraft, som man tilskrifvit en Sibylla, under gestalt af en Ko, den han haft med sig i alt sit företagande, och hvarmed han i fält förskräckt sine fiender (Ragn. Lodbr. S. c. 9.): Sådant styrker min mening; ty alt hvad Christet war, ansågs i början hos Hedningarne för Trulldom. Det är mycket troligt, at en Christen Lärare, den Eisten tillåtit predika, blifvit af en försmädande menighet på förakt kallad en Bölande Ko, som förkiuste Almogen och fälde honom wapnen ur händerne.
