Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/538

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

den Christne Ståthållaren Hergeirs mod och föreställningar dämpades; men lät sig dock gerna beqväma til en förlikning och brandskatt af ethundrade marker Silfver[1]: Hans Wikingar woro wäl dermed icke nögde, utan påstodo långt mer; men han giorde Stadens bestormande mycket svårt, särdeles i anseende til Hergeir och de månge Christne, som henne försvarade; ty man bör märka, at denna tidens Hedningar hade redan fattat om werldens Frälsare åtminstone den tankan, at han war en ibland de mäktigaste Gudar: Man frågade då Oraklet på Hedniskt wis: Lotten utföll efter Guds skickelse, kanskie genom Emunds omsorg, til Birkas eller Stadsens förmån: Emund begaf sig dit in, återgaf silfret och förlikte sig med sine Landsmän[2]; men hans missnögda krigsfolk svärmade åter i Östersiön och förstörde en rik stad hos Sclavonerne, hvilken efter all liknelse warit Wineta på Ysedom, fastän man fört den Stadens undergång några och 20. eller 30. åhr längre tilbaka[3]. Emund skal sedermera i Nerika hafva tumlat om med en Konung Sör eller Sivard Fro, mot hvilken han slagits och tilsatt lifvet[4]; men det hörer ej til den otvifvelaktiga Historien[5].

10. Ragnar Lodbrok, som sällan war hemma i sina Riken, ej wetandes hvad det war, at lefva i ro, fick ock denna tiden nog at sysla: Hans Folk blef kastadt ur Northumberland[6] wid pass A. 838. och han war ej sen at hämnas: Hans flotta anlände til Southampton A. 839; men fick tappert motstånd af Ulfard, Engelske Konungen Etelvolph Ecbertsons Fält-Herre: Dock sådant war, at giuta än

  1. Rimb. Vit. S. Ansch. c. 14. 15. &c.
  2. Rimb. c. 16. ap. J. Wild. L. c. p. 318.
  3. cfr. Bangert. ad Helmold. Chron. Sclav. L. I. c. 15.
  4. Örnh. H. E. L. 1. c. 26. Peringsch. Ättart. p. 34. Brenn. Thessaur. num. p. 3. T. 1. n. 14.
  5. cfr. J. Wild. L. c. p. 319.
  6. cfr. Ar. Hvidf. Chron. Dan. p. 26.