Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/542

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

liknelse från Frankrike til Engeland och led emot Grefvarne Enulf och Osrik samt en Biskop Alstan wid elfven Parret et stort nederlag[1], hvarpå han wid pass A. 847. återwände til Norden, at hämta sig krafter.

13. I Sverige hade under hans frånwaro skiedt en förändring: Hans Söner woro nu wapnföre och brådde på sine Fäder: Tilförne är berättat, huru Ragnar låtit rygga giftermålet med Prinsessan Ingeborg i Upsala[2]: deröfver hade Eisten Beli blifvit förtörnad och uphäfvit all wänskap med Ragnars hus: Drotning Aslög tyckte sig ej heller hafva orsak til förtroende, som för Ingeborg skull så när hade blifvit förskuten: Hon hade derföre upäggat sine Styfsöner Agnar och Eric, at angripa Sam-Konungen i Sverige: Desse styrde då redan, liksom Under-Konungarne, sina wissa tildelta Landskaper[3]: i hvilka de kunde öfva den uråldrige Krigs- och Freds-Rätten utan Öfver-Konungens samtycke[4]: De hade ock nu utrustat så många skiepp[5], som de kunnat åstadkomma under Fadrens widlyftiga krig, och landstigit ej långt från Upsala: Eisten hade i hast samlat mycket krigsfolk, hvaraf han satt större

  1. cfr. Rap. Thoyr. Hist. d'Anglet. L. 1. p. 287.
  2. v. supr. §. 6.
  3. Det är likt, at Agnar och Eric haft Södermanland och Östergötland på deras del. cfr. J. Wild. ad Puff. c. 15. p. 261.
  4. cfr. J. Wild. Hist. Pragm. P. G. c. 2. §. 37. n. 8.
  5. Agnars egit Skiepp lupit af Stapelen, skall en menniskia hafva blifvit förkrossad, hvilket blifvit ansedt som et olyckeligt Orakel. v. Ragn. Lodbr. S. c. 9.