Konungs wilja: Ehuru hårdt detta war at ingå, så måste dock Carl dertil samtycka: Ragnar kom med sine förnämste Krigs-Öfverstar[1] til honom och hälsade på honom i hans läger: Silfret blef utbetalt och Freden bekräftad på båda sidor: De Nordiska svuro på sine sköldar och wid sine Gudar, at aldrig mer komma til Frankrike som owänner[2]. Man har föregifvit, at Ragnar wid hemkomsten skrydt af detta sit tåg för sine anhörige och wänner, at han wisat dem hela sit byte och derjemte et stycke af en biälke, som han låtit afsåga i klostret S. Germain de prèz til et tekn af sin Seger, at han berömt Frankrike; men lastat folkets weklighet, som låtit skräma sig af bara Nordmännernes namn, at han sagt sig hafva funnit mindre motstånd i alle lefvande Parisboar, än i en död Gubbe, S. Germain, i hvilkens kloster någre Nordmän dödt af slag, då de det welat sköfla, at Ragnar, just när han hållit på at förtälje detta, fallit ned med bäfvan och skrikit wid det han sedt S. Germain komma öfver sig med hugg och slag, at hans kropp upsvullit och at han derefter dödt med mycken plåga[3]; men denna Berättelse luktar af klostret[4]: Ragnar for efter all
- ↑ At någon förnäm man, Ragnars släkting eller Under-Konung, wid namn Berik eller Biörn warit med, är mycket troligt; men at en Princeps Boricus, (Prints Berik eller Biörn) haft öfverbefälet, äfven öfver Ragnar, som Aimoin (de Gest. Franc. L. 5.) säger, det hänger ej ihop. cfr. J. Wild. ad Puff. c. 17. p. 302 &c.
- ↑ Le P. Dan. L. c. p. 33.
- ↑ Aimoin. Mirac. S. Germ. L. 1. ap. P. Dan. L. c. p. 34.
- ↑ Denna Saga är mundteligen berättad för Aimoin, som warit Munk i S. Germain, af en wid namn Kobbon, som blifvit skickad af Konungen i Germanien til Normännernes Konung och sielf warit tilstädes när det händt, då ock Ragnar skall hafva lofvat, at om han nånsin kommo sig före igen, skulle han blifva Christen. v. Le Pere Dan. L. c. p. 34.
