Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/544

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Söners, hvilka nu i förste ungdomen med et tåg emot Witarby[1] giorde i krigssaker sit Läro-prof: Desse infunno sig dock strax, sedan de på denna färd mist sin Broder Rognwald[2] och åhörde sin Moders klagan: I början woro de ej särdeles hågade; ty wärket war stort at angripa, deras krafter i närwarande tilstånd ringa och deras ålder ännu oförfaren: I synnerhet war Ifvar Benlös af et långmodigt och betänksamt Sinne; men Aslög hade anfördt alla de bewekelser, som kunnat upreta en ung ähregirighet och äfven Bröders skyldighet til hämdekrig[3]: Den yngste Sigurd Ormöga hade då knapt tio åhr[4]; men han wille strax stiga til skieps, och Ifvar kunde ej heller längre wara deremot: Således blef desse Bröders Flotta i hast tiugo-nio segel stark: Aslög wille wäl sielf wara med, förmodeligen i anseende til hennes Söners ungdom; men det wille de ej tillåta: Dock drog hon tilsamman något Rytteri och under namn af Randalina gaf sig dermed landwägen up åt Sverige til den ort, der hon med sine Söner lagt möte: Alt borde efter Ifvars råd ankomma på skyndsamheten och man kom ock snart til strids med Beli: Han war wäl nu ej mindre, än tilförene, mohn om goda anstalter: men denne gång blef han på platsen med större delen af sin krigshär[5] wid pass A. 846, hvilken Seger är mäst tilskrifven Ifvars kloka anförande. Eisten Beli hade warit en berömd och witter Höfding: Han hade hållit et wördadt Hof och deruti åtskillige Skalder[6], som woro den tidsens Lärde[7].

  1. v. supr. §. 1.
  2. R. Lodbr. S. c. 7.
  3. v. supr. c. 7. §. 11.
  4. cfr. J. Wild. ad Puff. c. 15. p. 260.
  5. Ragn. Lodbr. S. c. 12.
  6. v. supr. c. 8. §. 10.
  7. Eisten Belis Skalder woro Bragi den Gamle, Grundi den Prude, Kalf Trenske, Refur Ryske, Orm Oframi, Owald bin Avaldi, Fleini Skald, Rognwalder Skald och Erpur, som sedan kallades den Lutande, förmodeligen efter han blef så gammal, då han likväl med et qväde frälste sit hufvud. v. Sturl. Skaldatal. T. 1. p. 479.