Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/545

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

15. Eistens nederlag hade nu händt, när Ragnar åter kom hem i sina Riken, öfver hvilka han således war rådande utan Sam-Konung i Upsala; Hans största nöje war, at se sine Söner icke wansläktas: Han upmuntrade dem, at widare träda i hans fotspår, hvartil han gaf dem råd och makt: Strax såg man deras Skiepp på alla Haf och A. 847. landstego de redan i Aquitanien, der de belägrade Bourdeaux, medan en del af dem blifvit qvar på denna sidan om Frankrike och intagit Öen Betau på Ren-strömmen. Carl den Skallige, Kejsar Lotharius och Ludvig, Germaniens Konung, hade åhret förut ingådt en förbindelse, hvaruti de alle tre giorde et, at emotstå Nordmännernas wälde: Sådant hade de låtit Ragnar ordenteligen weta och äfven hans Söner; men desse förstodo sig ej på slika afhandlingar: De härjade lika starkt och delte nu så de förente Makters krafter genom sina särskilta anfall, at de alla tre blefvo lika wanmäktiga[1] genom långa tåg och fåfänge wägar: Förmånen war på Siö-maktens sida, som än wisade sig på ena kusten och än på den andra. Franske Konungen kom wäl med en Här til Aquitanien, at undsättia Bourdeaux: han öfverrumplade ock i Dordognen nio Nordiska Skiepp, hvilkas besättning han lät ihielslå: Han tvingade äfven dem, som lågo för Bourdeaux, at uphäfva belägringen, men knapt hade han wändt om igen förän de kommo tilbaka och genom Judarnes förräderi intogo

  1. Le P. Dan. Hist. de Fr. T. 2. p. 39.