15. Eistens nederlag hade nu händt, när Ragnar åter kom hem i sina Riken, öfver hvilka han således war rådande utan Sam-Konung i Upsala; Hans största nöje war, at se sine Söner icke wansläktas: Han upmuntrade dem, at widare träda i hans fotspår, hvartil han gaf dem råd och makt: Strax såg man deras Skiepp på alla Haf och A. 847. landstego de redan i Aquitanien, der de belägrade Bourdeaux, medan en del af dem blifvit qvar på denna sidan om Frankrike och intagit Öen Betau på Ren-strömmen. Carl den Skallige, Kejsar Lotharius och Ludvig, Germaniens Konung, hade åhret förut ingådt en förbindelse, hvaruti de alle tre giorde et, at emotstå Nordmännernas wälde: Sådant hade de låtit Ragnar ordenteligen weta och äfven hans Söner; men desse förstodo sig ej på slika afhandlingar: De härjade lika starkt och delte nu så de förente Makters krafter genom sina särskilta anfall, at de alla tre blefvo lika wanmäktiga[1] genom långa tåg och fåfänge wägar: Förmånen war på Siö-maktens sida, som än wisade sig på ena kusten och än på den andra. Franske Konungen kom wäl med en Här til Aquitanien, at undsättia Bourdeaux: han öfverrumplade ock i Dordognen nio Nordiska Skiepp, hvilkas besättning han lät ihielslå: Han tvingade äfven dem, som lågo för Bourdeaux, at uphäfva belägringen, men knapt hade han wändt om igen förän de kommo tilbaka och genom Judarnes förräderi intogo
- ↑ Le P. Dan. Hist. de Fr. T. 2. p. 39.