Biarkamal[1], om sina krigsbedrifter, om det förakt, som Hiältar böra giöra af döden, om den fägnad, som wäntade honom hos Oskyldighetens Fader[2] med de odödelige Gudar och om den hämnd, som hans Söner[3] utan tvifvel af Ella skulle utkräfja[4]. Ragnar war efter den tidens wis ej allena sielf en god Skald, utan ock hans Drotning och alle hans Söner: Han hade äfven ständigt hos sig tvenne berömde Skalder Bragi Bodda-Son och Stark-Otter hin Gamle[5]; men aldrig har Poësien haft starkare Spådoms-anda, än denna, i anseende til den hämnd, som Ragnars Söner sedermera utöfvade på deras Faders Baneman: Desse woro nu i Frankrike, der de i förbund med den missnögde eller uproriske Aquitaniske Försten Pepin sköflade Poitiers A. 857. De gingo ock Seine-strömmen upföre ända til Paris, härjande öfveralt och upbrännande S. Genevièves kyrka: Abboterne i S. Germain de prèz och S.
- ↑ Biarkamal hafva åtskilliga gamla Qväden blifvit kallade efter en berömd Skald Biarke. (v. Verel. Ind. Scytho-Scand.): Dock är detta Ragnars äfven kalladt Krakamal, hvaraf tycks, at hans Drotning Aslög Kraka, som äfven warit god Skald, det upsatt efter hans död. v. Torf. Hist. Norv. P. 1. L. 10. c. 51.
- ↑ Texten säger Baldurs Fader; men med Baldur är från första början ej annat ment, än werldens lyckeliga och oskyldiga tilstånd för Syndafallet. v. supr. c. 5. §. 5. in not.
- ↑ Han tillade ock de orden: Grisarne skulle wisst grymta, om de wiste af Galtens tilstånd eller hvad den gamle lider (Ragn. Lodbr. S. L. c.). Man räknade hämden den tiden för en så helig och tilbörlig Sak, at han äfven fann sit rum i de sidsta döds-tankar.
- ↑ Biarkamal. Stroph. 25. 26. 27. 28. 29.
- ↑ Skaldatal ap. Sturl. T. 1. p. 479.
