Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/549

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

et agg, förmodeligen alt sedan Parretska nederlaget[1], som han ej kunde glömma: Dessutan räknade han Northumberland under sit wälde, hvilket han först wille besöka: Om det war af högmod eller wanmakt, medan större delen af hans skiepp och manskap brukades af hans Söner, kan man ej weta: men han lät ej tilreda eller bygga mer än tvenne stora fartyg, kallade Knarrer[2], dem han besatte med utvaldt folk och gaf sig tvert emot sin Drotnings råd och böner til siös. På Northumberska kusten led han skiepsbrott af storm; men kom dock med sit folk til lands och begynte sättia sig i besitning af städer och fästningar som sin förmente ägendom: En Ella war då Jarl i den orten[3]: Han samlade all sin Här, angrep Ragnar, nederslog hans lilla hop i en blodig Drabning och tog honom sielf til fånga[4], så at denne Store Krigs-Höfding, som kunnat i sina länder sittia i ro och nöje efter så månge Segrar, nu endast hade längtat efter sin olycka.

18. Ella frågade Ragnar hvem han war; men denne högmodige Konung wille det ej bekänna; ty lät Jarlen kasta honom ned i en grop bland en faselig hop Ormar: Då behöfde han en så kallad förtrollad skiorta eller tät underdräkt, som Aslög wid afresan gifwit honom til hans krops försvar i alla tilfällen; men den blef honom fråntagen, så snart man märkte, at ingen orm honom skadade: Han wräktes således naken bland denna hiskeliga ohyra, som snart afhände honom lifvet[5], wid pass A. 860; men under denna grufveliga dödsplåga skal han dock hafva siungit et långt Skalde-qväde, kalladt

  1. v. supr. §. 12.
  2. v. supr. c. 4. §. 9. in not.
  3. cfr. Rap. Thoyr. L. c. p. 296 &c.
  4. Ragn. Lodbr. S. c. 16.
  5. Ragn. Lodbr. S. L. c. & Rap. Thoyr. L. c. p. 297.