kastat Ragnar Lodbrok i ormegården: Han skall antingen hafva blifvit lefvande flådd[1] eller ock hela hans rygg upskuren[2], hvilket kallades Rista Blod-örn[3], och dermed hade nu desse Nordiske Konungar fullgiort sin förmenta skyldighet, at hämna deras Faders död: Men Engeland war et alt för godt land til at så snart öfvergifva: Ifvar intog hela Northumberland och sköflade Mercien til dess Buthred, det landets Konung, nödgades blidka honom med en hop penningar: Sedan tågade han in i Est-Angeln mot Konung Edmund, som blef slagen och fången: Ifvar tilböd honom at få behålla riket, om han wille blifva skattskyldig: men Edmund nekade; ty blef han med pilar ihiälskuten och sedan halshuggen[4] A. 870[5]. Derpå beslöt Ifvar, at bemästra sig hela Engeland: Han angrep Konung Ethelred i Wessex: De höllo innom et åhr nio fältslag och ändteligen stupade Ethelred[6] wid Wittingham A. 872. Men när Ifvar war som förfärligast i Engeland, när alting för honom sviktade[7],
- ↑ Rap. Thoyr. L. c. p. 298.
- ↑ Ragn. Lodbr. S. c. 21. Spelm. Vit. Ælfr. M. L. c.
- ↑ Svärdet sattes emellan axlarne tvert igenom rygg-raden, den det klyfde alt ned igenom, skiljandes refbenen på båda sidor. v. Spelm. Vit. Ælfr. M. p. 13. 14. in not.
- ↑ Denne Konung blef hållen för Martyr och sedermera canonizerad. v. Spelm. Vit. Ælfr. M. p. 15.
- ↑ Rap. Thoyr. L. c. p. 299. cfr. Gibson. Annal. ad An. 870. J. Bromt. Chron. Angl. ap. J. Wild. ad Puff. p. 284.
- ↑ Ethelred hade, förutan tvenne Söner Elfred och Osvald, en Doter Thyra, som blef gift med Konung Gorm i Dannemark: deras Son war Harald, som aflade Sven Tiugoskegg, hvars Son war Knut den Store, som ändteligen med makt och arfsrätt underlade sig hela Engeland. Thyra Ethelreds Doter är kallad Danabot. cfr. Sturl. & Vit. Ælfr. M. p. 18.
- ↑ En hop oordentligheter skiedde under detta krigsbuller: I synnerhet ledo Klostren och de Andelige: I Koldingham woro Abbedissan och Nunnorne så rädda för Hedningarne, at de sargade sig i ansikten, i näsor och läppar, på det de skulle se illa ut; men Ifwar blef deraf så förtörnad, at han lät bränna up Klostret och alla dem, som så wanlytt sin skapnad (v. Rap. Thoyr. L. c. p. 298.). Biskop Humbert i Estangeln blef huggen i stycken samme gång som S. Edmund ihielslogs (Rap. Th. L. c. p. 299.). Fält-Herren Ubbe förstörde ock många Kloster, som Croyland, Ely, Peterbourug, Medeshamstedt &c. (Rap. Thoyr. L. c. p. 300.).
