Bernicierne giordt upror och tagit til Konung Jarlen Ella, Ragnar Lodbroks Baneman, som för detta är omtalad[1]: Han drog i fält mot Osbert: De stridde med lika lycka, som endast tiente til at utmatta dem; men Brun Jarl wände sig til Lodbroks Söner och berte deras hiälp[2]: Ifvar war då snarare färdig, än tilförne, och öfverlade med Jarlen om alle nödige anstalter, hvilket war honom så mycket lättare som han genom sin gifmildhet redan giordt sig i landet et stort anhang[3]. Biörn Järnsida tycks imedlertid wid pass A. 861. eller sedan i egen närwaro A. 864. hafva antagit sin Son Eric til sin Sam-Konung i Sverige, så at han nu war dess mer ledig til at dö eller winna i Engelska kriget.
11. Om wåhren A. 867. kommo Lodbroks Söner[4] in i Humber-strömmen med fyrahundrade Segel, intogo större delen af Northumberland, tågade til York och injagade förskräckelse i hela Engeland[5]: Ella såg då wäl hvad hans fred tilhörde: I ställe för at bistå Brun Bo-Karl och hämna hans äktenskaps heder, förbandt han sig med Osbert mot beggederas Fiender; men han hade med faseligt Folk at giöra: Osbert, som af hitsighet ej afbidade Ellas krigshär, blef först slagen wid York och sedan kom börden til Ella wid en ort, som derefter kallades Ellescroft eller Ellas undergång: Denne olyckelige Konung blef fången och dömd til en plågsam död för det, at han wid pass sex åhr tilförne
- ↑ v. supr. c. 16. §. 17. 18.
- ↑ Rap. Thoyr. Hist d'Anglet. L. 1. p. 296.
- ↑ Ragn. Lodbr. Sag. c. 21.
- ↑ Desse woro nu Ifwar, Biörn och Sigurd; ty Hvitserk war då i Österlanden och kanskie redan död, som snart skall berättas.
- ↑ Rap. Thoyr. L. c. L. 1. p. 297. cfr. Sax. Gram. ap. Spelman Vit. Ælfr. M. p. 13. 14. in not.
