Basilius sedan skickat jemte en hop Skänker sina Sändebud, at handla om fred med Kiovska Hofet[1], och at Hvitserk blifvit död i Österlanden på et i Hedendomen mycket berömt sätt: Han skall en gång mot en stor öfvermakt, som anfördes af hans granne, en Hunisk Förste[2], hafva blifvit fången och begärt, at få upbrännas på et bål af bara de slagnes hufvuden[3]. Huru Ryssland ej långt derefter fick åter sin Öfverhet från Sverige, skall frambättre omröras.
16. Sådana långwäga krigståg uttömde ansenligen det Ynglingska Konunga-huset i Upsala: Knapt fick någon Prints i denna tiden hinna til manlig ålder, förän han stupade i Fält i Frankrike, i Engeland eller annorstädes; Svenske Öfver-Konungen Eric Biörnson[4] tycks ock nu hafva ändat sine dagar i Wästerlanden på sit tiugo-fierde åhr, då han nyligen ingådt et stillestånds-förbund med Franske Konungen Carl den Skallige[5], wid pass A. 874. Efter all liknelse har denne Eric af Kejsaren fådt et stycke af Holland eller Frisland[6], som ej långt efter hans död åt en af de Danske Konungar förläntes[7]. Han lämnade Riket åt sin Son Biörn[8], som då ännu war Barn, och åt sin Broderson Eric, Refil Siö-Konungs Son, som för detta är omtalad[9]: Under desses omyndiga åhr smakade wäl Sverige någon stillhet och den Späde Christendomen fick alt
- ↑ T. S. Bayer. L. c. p. 390.
- ↑ cfr. Schönstr. MS. p. m. 79.
- ↑ Ragn. Lodbr. S. c. 22.
- ↑ Det är utan tvifvel han, som af utlänningar är kallad Rerik. Le Pere Dan. Hist. de Fr. T. 2. p. 131.), hvilket ock är et af de namn, som Munkarne minst stympat.
- ↑ cfr. Le. P. Dan. Hist. de Fr. T. 2. p. 131.
- ↑ cfr. Le. P. Dan. Hist. de Fr. T. 2. p. 171.
- ↑ v. infr. §. 18.
- ↑ Herv. S. c. 20. ap. J. Wild. ad Puff. c. 17. c. 300.
- ↑ v. supr. §. 11.
