slås: De gingo öfver floden wid Liege, kommo til Aken och brände up alt de Germaniske Tropparnes krigsförråd: Tyskarne anföllo dem då med alvar wid den lille strömmen Giulia; men ledo et fullkomligt nederlag och hela deras läger blef Normännernes byte A. 891[1]: Dock detta fälttåg war ännu ej ändadt: det slöts annorlunda, än det begyntes. Arnolf återkom samma åhr med en starkare makt och angrep Normännernes Läger wid Dyle-strömmen med stor mandom: Desse ropade Giulia, Giulia, til at begabba Fienden och påminna honom stället, der de nyligen segrat; men Arnolf förestälte de sine, at de woro Guds Här, som borde slås med Hedningar, hvilka mördat deras anhörige, sköflat deras kyrkor och brändt deras städer i så lång tid. Slaget blef mycket blodigt: En tropp af de Nordiske, som alt til dess warit hållen för oöfvervinnerlig, blef nu genombruten och alt måste svikta för Segrarens hand, hvilken bemäktigade sig femton Fahnor och hela Normännernes läger[2]; En stor hop af dem förgicks i Dylen; men flere föllo för svärd, tillika med tvenne deras Konungar, hvaraf den ene war Hörda Knut, Sigurd Ormögas Son, Konung i Dannemark[3], och den andre förmodeligen Svenske Konungen Biörn Ericson, så framt han ej redan förut stupat i belägringen för Paris[4].
23. Eric Refilson tycks efter detta tåg och efter Biörns död hafva satt sig några åhr stilla, at ensam regera sit Rike, der han i sin tid kunnat fägna sig
