och kallsinnige stälte sig mot honom i slaktordning, tordes han ej angripa dem, utan giorde med dem en skamlig fred, sedan belägringen warat öfver et åhr med mycken käckhet på båda sidor. Wilkoren woro, at Normännerne skulle få en stor Summa penningar i Mars månad A. 887. och fria borgläger i Bourgogne. Inwånarne i Paris woro förbittrade öfwer denna fred: Normännerne fingo ej lof, at gå med sina små fartyg under deras bryggor til Bourgogne, utan måste draga 7. eller 800. sådana öfver land: De utbredde sig sedan i de orterne, sköflande öfver alt; men belägrade Sens i sex månader fåfängt: Odon, som nu blifvit Konung i Frankrike, hade mot dem en lyckelig drabning wid borgen Montfaucon om Midsommars-dagen A. 888; men en del af dem intog staden Meaux och derpå hade de alle åter ärnat belägra Paris, om ej Konungen förnögt dem med en hop penningar. Nye hiälp-troppar fingo de ock nu från Norden igen: De öfverrumplade Odon i Vermandois och skingrade hans Här: De plundrade Troye, Toul, Verdun och satte åter skräck i Paris: De foro som wäder-hvirflar af och an: Än syntes de på kusterne, än på strömmarne, så at de med skiäl kunde kallas et Guds straff öfver Frankrike[1]. Hertig Alain eller Alindt i Bretagne hade den lyckan A. 890, at nederhugga större delen af femtontusende, som härjade i hans land; men samma skiepp, som förde de deraf öfverblefne tilbaka åt Norden, kommo igen om någre månader til Nederland med en talrik krigshär[2].
22. Arnolf, Konung i Germanien, skickade sin Här emot dem wid Mastricht; men de undweko at
