Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/584

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Konungsgård i Upland, hvaraf han sedan är kallad Biörn ad Haugi eller Biörn på Höga[1]. Svenske Regeringen war omtänkt, at bibehålla de Ryska länder: Alla gamla Ryska Handlingar och bästa witnen intyga, at nu en Svensk Prints Reric eller Rörik[2] blifvit skickad til Ryssland och der för Enewålds-Herre erkänd, som sedan fortplantat sin ätt på Holmgårdske Thronen i några hundrade åhr[3], hvilket ock ej kan sättias i tvifvelsmål; men som man ej wäl kan tro, at man i Upsala wid denna Ryska Beskicknings ankomst låtit detta Östra Rike gå ifrån sig eller ifrån gamla Ynglinga-Stammen, hvilken der så länge regerat; Så kan jag med oweldiga ögon ej annat se, än at denne Rerik är den samme som Erik; ty de namnen hafva stundom blifvit hopblandade[4], och at således Eric Biörnson nu blifvit utstyrd, at

  1. cfr. Langfedgatal & Mon. Isl. ap. Kil. Stob. Dynast. Sciold. MS.
  2. En gammal Rysk Auctor säger wäl, at Rurik warit Kursistra eller Chur-Förste från Preussen, och Petrejus (in Chron. Moscov. P. 1.) är äfven i den okunnigheten, at han giör Rörik til en Preusisk Herre, och det som löjligare är, af Kejsar Augusti Släkt; men T. S. Bayer (in Act. Petrop. T. 4. p. 275. &c.) wisar klart, at de farit wilse och at Rörik warit en Svensk Prints, hvilkens gamla Ynglinga-släkt desse Häfdeteknare på god tro giordt til Augusti stämma, förmodeligen efter Upsala-ätten så högt warit wördad i Norden. Märkeligt hvad den Lärde Konungen i Polen Stephan Bathori skrifver (in Edicto Svirensi A. 1579.), at Ryske Czaren Ivan wäl giordt fordran på Polen och Lithauen, i anledning af en Preusisk Stamfader, från hvilken han räknade sig i 14:de led, som skulle hafva warit Kejsar Octavii Broder; men at detta war uppenbar dårskap, emedan en sådan aldrig warit til i werlden.
  3. Stepen. Kniga. Poviest Vrem. Herberstein. Strahlenb. Claude Duret. Tresor de l'Hist. p. 864. Cologne 1713. &c. &c. cfr. Bayer. in Act. Petrop. T. 4. p. 275. &c.
  4. v. supr. c. 17. §. 16. in not.