Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/608

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Denne Konung, som hörer til Ynglinga-huset i Upsala[1], är Stamfadren för alle Noriges Konungar och många flera ypperliga Hus: Han blef wäl Sverige en förfärlig Granne; men giorde det samma på wisst sätt emot sin wilja stor tienst: Noriges Inbyggare, som älskade sin frihet och nu blefvo underkufvade, flydde hopetals ur landet in öfver Svenske gräntsen, der de bebygde stora ödeländer: Hälsingeland och Jämteland hade en lång tid tilförne från Norige fådt flere Inwånare: En Norsk Fylkis-Konung på Uplanden, kallad Östen Illråde eller den Onde, hade i Trondhems-bygden öfvat faseliga grymheter[2], hvaraf folket hopetals flyktat in öfver fiällen til Sverige: Kettil Emundson, en Norsk Jarl af Sparrebo, hade då med mycket folk dragit sig in i Jämteland, der han rögt marker och bygt stora Härader[3], hvaraf han blifvit kallad Kettil Jemte: Hans Soneson Thore Helsing, som för mandråp skull måst skilja sig från Farfadrens tomter, hade i Hälseingeland blifvit en dylik upodlare[4]. Nu under Harald Hårfagers Enewälde fingo dessa Landsorter anseenligen flere Inbyggare, än de tilförne haft[5]: Långt öfver hafvet sökte desse Norske flyktingar sina giömslor, så at äfven Island och Färöjarne då blefvo bebygde. Sedan Harald underlagt sig hela Norige, hade han med Svenska Hofvet angående Gränseskilnaden at giöra.

  1. v. supr. §. 8. & in not.
  2. Han skal så hårdt hafva lagt Tronderne under oket, at han i sin frånvaro satt öfver dem til Konung en Hund, som han mycket älskat och kallat Sör, hvilken sedan blifvit ihielrifven af wargar. v. Sturl. T. 1. p. 138. Deraf är Dikten kommen om Konung Racka.
  3. Sturl. T. 1. p. 139.
  4. Sturl. L. c.
  5. Sturl. Har. Hårf. c. 20. p. 95.