15. Eric Emundson, Sveriges Konung, hade giort det löfte, förmodeligen wid sin Brage-bägare eller sit anträde til Regeringen, at aldrig wända igen förän Alfhem eller Bohuslän, hvilket Harald nu intagit, åter blifvit lagdt under Sveriges lydno, som det legat under hans Stamfader Ragnar Lodbrok[1]: Wärmeland satte han i närmare skattskyldighet: Han giorde ock Svenasund til rätta skilnaden emellan Norige och Wästergötland, hvilket således på den sidan ingen annan gränts hade, än stora Hafvet. Öfver hela Wiken emellan Göta-Elf och Norige hade han satt en Jarl Rane den Götske, som war rik, tiltagsen och lyckelig, sträckandes sit wälde öfver Ranarike[2], Römarike, Wästfold, Wingulmark och mer, än hvad som af ålder blifvit til Wästergötland räknadt: Detta förtröt Harald högeligen: Han höll Ting med Almogen på åtskiliga af dessa orter och lät der åter wörda sin makt; men i det samma fick han höra, at Sveriges Konung med hela sit Hof war kommen til Wärmeland och lät der för sig påbiuda Gästebud: Det war den tiden säkraste teknet til en Konungs Herrawälde öfver et Land och skiedde i synnerhet på hans Riksgata[3], så at det ej är olikt, at Eric Emundson nu nyligen stigit på Upsala-Thron. Harald, som påstod, at Wärmeland war hans rätta Arf efter hans Fäder Halfdan Hvitben och Olof Trätelja, skyndade sig äfven dit öfver Eda-Skog, at påbiuda Gästning och låta pläga sig: Han kom ock Konung
- ↑ Sturl. T. 1. p. 87.
- ↑ Detta Land-stycke lär då af Rane Jarl hafva fådt sit namn.
- ↑ v. supr. c. 7. §. 25.
