Edgar regerade[1]; men i Frankrike hade så wäl de Svenske som alle Nordiske en öpen ingång genom deras Släktingars Länder: Hertigarne i Normandie lagade altid, at de hade desse Siömakter på deras sida, hvilket äfven nu skiedde, då efter all liknelse en stor Svensk flotta[2] kom Hertig Richard til hielp emot Franske Konungen Lotharius A. 961: I Frankrike blef då en stor förödelse; ty Hedningarne skonade icke hvad heligt war mer än annat: Lotharius måste köpa sig fred A. 964, hvarigenom Hertig Richard förbehöll sig Evreux med flera orter och de Nordiske en ansenlig hop penningar: Deras Soldater fingo ej allena tilräckelig förplägning, utan ock frihet, at nedsättia sig i Frankrike, om de wille blifva Christne: Somlige af dem blefvo ock wärkeligen
- ↑ Om denne Konungs makt kan man deraf döma, at då han reste i en båt från Chester til S. Johan Baptistæ Kloster utan för Dee-strömmen och sielf satt wid styret, hade han otta Skatt-Konungar, som rodde sig (v. Rap. Thoyr. Hist. d'Anglet. L. 1. p. 353.). Det war han, som utrotade Wargarne i Engeland wid pass A. 961. genom det medlet, at alle mandråpare eller eljest brotslige fingo lösa sig (om ej brottet war alt för groft) med et wist antal Warg-tungor.
- ↑ At detta war en Svensk Här, kan slutas deraf, at hon war Hednisk, hvaremot Christendomen i Dannemark genom Harald Gormsons nit wid denna tiden hade öfverhanden: Från Norige kunde hon wäl hafva warit; men när man besinnar, at samme Normandiske Hertig en tid derefter ropade en Svensk Prints sig til hielp (Le P. Dan. L. c. p. 342.), som framdeles skal berättas; så lär Sverige i detta tåg åtminstone haft sin goda del, besynnerligen under så unge och ähregirige Printsar som Erik och Olof Biörnsöner.
