anledningen til hvad som i Sveriges gamla Lagar blifvit infördt[1], at ingen Konung må minska Kronans länder och ingiälder, för sin Efterträdare[2]: dock, som man ej wet alla omständigheter och ingen hördt Emunds skiäl, så innehålle wi wårt omdöme om denna hans gerning: Han skall hafva warit god wän med Harald Blåtand i Dannemark, sedan den Konungen antagit Christendomen; men i synnerhet mild emot de Christne, dem han så mycket gynnat som Håkan Jarl i Norige dem wid samma tid förfölgt[3].
6. Om Öfver-Konungen Biörn warit nögd eller missnögd med Emunds Land-skiftning, kan man ej weta; men kort derefter wid pass A. 956. tycks han hafva tagit til sig i Riks-styrelsen sine unge Söner Eric och Olof, den ene wid pass sexton, den andre femton åhr gammal: åtminstone hafva desse Prinsar då blifvit utrustade med härskiepp efter gammal sed, antagit Konunga-namn och låtit wörda sina flaggor på främmande haf. Mot Dannemark togo sig nu i början ingen de ting före: Harald Gormson hade wid denna tid så förskiktigt wetat ställa sig in med deras Fader, at han blifvit deras Svåger wid pass A. 960. och fådt Biörns Doter Gyrith[4] til Drotning. I Engeland war nu ej heller något särdeles at giöra[5], så länge dess mäktige Konung
- ↑ Vet. MS. L. L. Suderman. Kon. B. 2. Cap.
- ↑ cfr. J. Wild. L. c. p. 345.
- ↑ Ad. Brem. Hist. Eccl. L. 2. c. 15.
- ↑ Geneal. Reg. Dan. ex MS. De la Gard. in not. Benz. ad Vastov. p. 78. cfr. J. Wild. L. c. p. 359.
- ↑ Til denna tid eller ej långt derifrån kan föras en Rune-ristning, som fins i Upsala och Skädre-kyrkogård, så lydande: Tiarfr, Urim, Wigi, Jugir och Ginialm, bröder, läto rista denne sten efter Fadren Sven, som dog i Jutland på resan åt Engeland: Gud och Guds Moder hielpe hans Siäl mer, än han förtient. v. Ol. Cels. Mon. Temp. suis redd. in Act. Lit. Sv. Ups.
