Den här sidan har korrekturlästs
til dem tvenne fåfänga resor[1] wid pass A. 959. Derpå tänkte Astrid til widare säkerhet flytta til Holmgård, der hennes Broder Sigurd war hos den unge Konung Waldemar i stort anseende; men på Östersiön föll hon i Estiske Röfvares händer[2], som togo ifrån henne pilten, hvilken sednare på sit nionde åhr blef underligen igenfunnen och återköpt af bemälte Sigurd, sin Morbroder[3]: Olof
- ↑ Håkan och Astrid trodde ej Gunhilds fagra ord: När de Norske woro andre gången hos dem, hade de så när fådt stryk af Håkans Träl Burste. v. Sturl. T. 1. p. 196.
- ↑ Lodin, en rik Odalsman från Bohus-Län och af hederlig Släkt, giorde en tid derefter en Handels-resa til Estland: Der råkade han Astrid som Trälinna; men han löste henne med wilkor, at han skulle få henne til äkta: Det skiedde, han förde henne hem med sig til hennes fränder, och aflade med henne sedan åtskilliga barn. v. Sturl. T. 1. p. 274. 275.
- ↑ Sigurd skulle en gång i Estland eller Lifland indrifva Konung Waldemars skatter och fick då på et torg bland en folkhop se denna nio-åhra pilt, som strax behagade honom och wiste berätta om sin herkomst: Han köpte honom då af Bonden Reas tillika med hans Stallbroder Torgils Torolf-Lyseskiäggs Son, som warit i samma fördömelse: Gamle Torolf war då redan ihielslagen som för åldrig och odugelig til Träle-syslor. Sigurd yppade ej strax hvem Olof war; men då pilten en gång fick se en Estländare wid namn Klerkon, af hvilken han blifvit såld til Reas och som dräpit hans Moders Fosterfader Torolf, slog han samme Klerkon ihiel, hvarmed han efter gamla Scandiska Gudaläran trodde sig giöra sin skyldighet: Sådan hämd war då i Holmgård högeligen förbuden: Til at frälsa Olof från straff, måste Sigurd röja hans herkomst: i synnerhet antog sig Drotningen hans beskydd och betalte för honom böterne. v. Sturl. T. 1. p. 198. 199.
